Missbruket som symptom

Missbruk kan ses på ett symptom på en underliggande problematik, d.v.s. en slags symbol som har något att berätta om just denna individen och hens livshistoria. Vad ligger i denna symboliken? Det blir omöjligt att besvara ett sådant spörsmål utan att generalisera väldigt grovt. Ofta verkar drogen/alkoholen eller beteendet i fråga syfta till att reglera ett inre, kroppsligt spänningstillstånd. Vissa individer har behov för att ”väcka” kroppen via intaget av en t.ex. en centralstimulerande drog, men konsekvenser av att känna sig ”levande”, ”intresserad”, ”euforisk”. När det gäller just denna typen av droger kan individen ofta känna en stark längtan eller spänning som byggs upp när intaget av drogen förbereds, eller att dagdrömma om detta. När dagdrömmarna blir tillräckligt starka blir det nästan omöjligt att vända trenden, individen har redan tagit ett implicit val om att inta drogen. Man kan likna denna meknism med något som säkert många av oss känner igen – att se fram emot semestern. Ju närmare man kommer semestern, desto större blir den förväntan man också upplever. Om chefen hade kommit två dagar innan semestern och sagt att ”du måste jobba två veckor till”, hade detta säkert lett till ganska starka protester för de flesta av oss.

Andra individer använder dämpande droger eller alkohol, istället för att dämpa ett inre känslotillstånd. Inte minst kan detta vara aktuellt för individer som upplevet traumatiska upplevelser, som ej varit möjliga att bearbeta. Andra individer använder tabletter i form av lugnande eller smärtstillande, för att dämpa ett kroppsligt spänningstillstånd. Ibland fortgår detta i många år, vilket leder till gradvisa gränsförskjutningar när det gäller tolerans, lögner och abstinenser. Till sist möter individen en slutgiltig gräns där abstinenserna blir allt för starka och kroppen då paradoxalt reagerar med ännu mer spänning, ofta mer spänning än vid tidpunkten där denna typ av medicin sattes in.

Psykoterapi vid missbruk kan handla om att försöka att hitta ett mer balanserat tillstånd, varken för spänt eller avspänt, där individen är mer närvarande, kan berätta om sig själv och sin livshistoria på ett mer nyanserat sätt.

Annonser

Vad händer vid en kokainöverdos?

När intaget av kokain vida överstiger en vanlig ”bruksdos” (25-100 mg) kan allvarliga följdeffekter uppstå på kroppen och nervsystemet. Överdos kan inträda på doser över 500 mg och kan få livshotande effekter vid intag på 3000 mg eller mer. Symptom på överdos är: hjärtklappning, värmeslag, kramper, svettningar, psykos, utagering/agitation, mani men också njursvikt, leversvikt och ”kollaps” av hjärt-kärlsystemet.

(Källa: https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2719)

Om så kallat sockerberoende

Ibland kan man läsa dramatiska beskrivningar om socker i media (exvs. http://www.mabra.com/farval-sotsug-12-steg-till-avgiftning/). Socker likställs inte sällan med tunga droger som kokain och heroin. Bakom argumentationen finns ett generiskt resonemang om att sockerintag föranleder dopaminerg aktivering i hjärnan. Det stämmer förvisso att både alkohol/droger och socker leder till dopaminpåslag, men det gör alla aktiviteter som är lustbetonade, i olika hög grad. Här finns en felaktig logik i resonemanget och för att förklara detta kan man tänka på symptomet feber. Feber kan vara ett symptom på många olika tillstånd, t.ex. allvarliga tillstånd som mjältbrand, men bara för att symptomet finns där kan vi inte automatiskt dra slutsatsen att mjältbrand föreligger.

Det är kontroversiellt att beskriva sockerintag i termer av beroende då det fysiska beroende som uppstår vid intag av alkohol/droger över tid, inte uppstår på samma sätt vid sockerintag. Här handlar det om toleransökning och abstinenser. Diagnoskriterierna i DSM-V luckrats upp väldigt på området, varför detta tyvärr inte framkommer lika tydligt som i DSM-IV.

Ur ett perspektiv är vi alla är förprogrammerat ”naturligt beroende” av makronutrienter då vi ju utvecklar bristsjukdomar utan intag av dessa. I samhället finns en trend av att allt fler tillstånd patologiseras allt medan diagnosmanualerna ständigt växer.

(Källa: http://behavioralscientist.org/no-sugar-isnt-new-heroin/)

Tyngre drogmissbruk och kost

I en norsk studie från 2014 undersöker man näringsintaget hos 195 gatunarkomaner (företrädesvis heroinberoende individer, 80%). Studien sätter fokus på ett viktigt område, d.v.s hur beroendeproblematikens konsekvenser för förhållningssättet till kroppen. Individer med daglig heroin- eller amfetaminberoende lever extrema liv där näringssammansättningen i kosten blir särskilt betydelsefull. Studien baserade sig på intervjuer samt blodprov, samt mått över BMI, vitamin- och mineralstatus samt tillstånd kopplat till ämnesomsättning.

Här kommer några slutsatser ur studien:

  • mat blir ofta bortprioriterat till fördel för missbruk och behovet av att dämpa abstinenser. På grund av detta var det inte ovanligt med utsagor om flera dagar på rad utan matintag.
  • ofta delas gratis måltider ut i storstadsregionen men detta sker ofta dagtid då många av respondenterna var upptagna eller sov.
  • den mat som köptes var ofta rik på snabba kolhyrater och hade sällan god näringssammansättning vilket medfört vitamin- och mineralbrist (speciellt vitamin D och järn).
  • kvinnorna i studien missbrukade mer frekvent än männen och åt också mer sällan och hade fler infektioner än männen.
  • smärttillstånd, infektioner, psykisk ohälsa förvärrades som följd av dåligt eller uteblivet matintag. Detta ledde i sin tur till en negativ spiral där ett kroppslig obehag föranlett ett än starkare drogsug.

(Källa: Eating on the edge, a study focusing on dietary habits and nutritional status among illicit drug addicts in Oslo, Mone Eli Sællland, 2014)

Metoder för att påvisa eventuellt alkoholintag

Här kommer ytterligare ett inlägg på temat analysmetoder vid drog- eller alkoholbruk. Fortsätter med en kort beskrivning över de vanligaste analysmetoderna för att påvisa eventuellt alkoholbruk.

Utandningsluft eller blod

Koncentrationen av alkohol i blodet samvarierar med koncentrationen i utandningsluften, något som alltså kan mätas genom utandningsprov. Alkoholpromille kan också mätas direkt i blodet genom blodprov.

Etylglukuronid och etylsulfat

Koncentrationen av alkohol i blodet minskar snabbt efter intaget är avslutat. För att få ett längre tidsintervall där man kan påvisa alkohol kan man istället mäta alkoholens metaboliter, t.ex. etylglukuronid (EtG) och etylsulfat (EtS) i urin. Dessa metaboliter kan mätas i 2-4 dygn efter intag, något beroende på hur stor konsumtionen varit.

Carbodeficient transferrin (CDT)

Högt alkoholintag över längre tid kan leda till minskad bindning av kolhydrater till proteinet transferrin, något som kan mätas via blodprov. CDT är ett indirekt mått på alkoholintag och även andra faktorer kan påverka CDT-värdet. CDT kan vara en viktig första indikator på ett eventuellt alkoholberoende, t.ex. vid testning inom primärvården.

ASAT/ALAT

Förhållandet mellan enzymen ASAT och ALAT (i blodprov) kan vara en indirekt biokemisk indikator på alkoholmissbruk, och eventuella leverskador som följd av detta.

PEth

Fosfatidyletanol (PEth) är ett samlingsnamn för så kallade fosfolipider som bildas i närvaro av etanol, en halt som sedan kan mätas i blodprov. Mätningen av PEth kan påvisa alkoholintag i upp till flera veckor. En nackdel med PEth-analyser är att halten PEth i blodprovet av och till kan stiga efter provtagning.

(Källa: Rusmiddelavhengighet, Lærebok for helse- og sosialfag, Terje Simonsen, 2016; http://www.foretagshalsor.se/sites/default/files/fsf/Utbildning/lakartidningen.pdf)

 

Metoder för att påvisa eventuellt drogintag (blod, urin, saliv, hår)

Här kommer ett inlägg som är något opp-topic. Icke desto mindre dyker frågeställningar runt analysmetoder för att påvisa eventuell drogpåverkan ofta upp som tema när det gäller behandling och utredning vid missbruk/beroende. T.ex. är detta ofta ett kriterium för att få genomföra en ADHD-utredning. Här kommer en kort uppsummering av några viktiga poänger.

Blod

Koncentrationen av en viss substans i blodet avsepglar koncentrationen av den samma substansen i hjärnan när blodprovet tas. Blodprov kan alltså tas t.ex. när man önskar att klargöra huruvida en individ är påverkad av ett narkotiskt preparat ”här och nu”. Koncentrationen i blodet sjunker i takt med att substansen eliminieras via lever och i urinen. Om koncentrationen stiger är detta således en indikation på om individen intagit ytterligare doser av substansen i fråga. Eventuell drogpåverkan syns under ett kortare tidsintervall i blod än i urin. Nackdelar med blodprov kan handla om att det inte alltid är praktiskt att ta blodprov (t.ex. med tanke på eventuell smitta). Att ta blodprov kräver viss grunläggande medicinsk kompetens. En fördel med blodprov kan vara att de inte låter sig manipuleras särskilt lätt.

Urin

Eftersom narkotika eller alkohol bryts ner och förflyttas ur kroppen via blod och sedan urin, kan urinprov ge en god indikation på om en sådan substans intagits. Faktorer som påverkar den totala koncentrationen av substansen handlar om mängden intagen substans och mängden intagen vätska. Således speglar koncentrationen av substansen i urinen inte den koncentration som finns/funnits i hjärnan (där fungerar blodprov som en mer precis metod). Fördelar med urinprov kan vara att att det är förhållandevis lätt att genomföra, inte kräver någon speciell kompetens, samt att substanserna lagras i urinet över en längre tid än i blod. Nackdelarna är att det är förhålladevis lätt att manipulera (t.ex. genom att spä ut urinet med vatten, att använda en annan individs urin eller att använda ett tidigare nedfryst urinprov eller att tillsätta vissa kemikalier).

Saliv

Substanser som förflyttar sig via blodet kommer också i kontakt med saliv. Olika substanser distribuerar sig i olika hög grad över i saliv. Halten av en viss substans som intagits oralt är som högst direkt efter intag och speglar inte koncentrationen i hjärnan vid den samma tidspunkten (varför man inte kan säkert fastslå i vilken grad individen är påverkad ”här och nu”). Tidsintervallet för hur länge en substans kan påvisas i saliv är kortare än när det gäller urin. Fördelar med salivprov är att det är lätt att genomföra (t.ex. av trafikpolis) samt att det är svårt att manipulera. Salivprov används per i dag sällan vid regelbunden testning.

Hår

Substanser som förflyttar sig via blodet distribueras också till håret. Håranalys vid drog- eller alkoholbruk används dock relativt sällan. Fördelar med håranalys är att det kan påvisa intag över lång tid och också indikera när dessa intag skett. En nackdel är att det per dags dato finns många osäkerhetsmoment när det gäller ”träffsäkerheten” i håranalys.

(Källa: Rusmiddelavhengighet, Lærebok for helse- og sosialfag, Terje Simonsen, 2016)