Om vikten av ett respektfullt bemötande

Det finns en rad fördomar och negativa hållningar gentemot individer med missbruk- och beroendeproblematik, i samhället generellt och dessvärre också inom vårdapparaten. I språket bäddas dessa fördomar in t.ex. genom att en väldigt heterogen grupp individer kateogoriskt benämns som ”missbrukare”, ”knarkare”, ”alkisar” o.s.v. Brist på respektfullt bemötande bidrar till att en redan skadad och skör självkänsla ytterligare förstärks. Ett respektfullt bemötande blir således en grundbult för missbruksvård- och behandling och hjälper indivien att bygga upp självrespekten (jag har många gånger slåtts av hur terapeutiskt det kan vara när dessa individer helt enkelt bemöts som vilka ”samhällsmedborgare” som helst).

Ett respektfullt bemötande kan ”kokas ned” till en grundläggande distinktion mellan individ och beteende. Behandlare inom vårdapparaten ska inte respektera självdestruktiva beteenden men behöver samtidigt bibehålla en respektfull hållning gentemot individen. Också behandlare kan av och till behöva använda en ABC-analys ”på sig själva” – hur påverkar en negativ ”belief”/hållning gentemot klienterna behandlingsarbetet?

(Källa: http://link.springer.com/article/10.1023/A:1007874820119)

Oroade ökning av sömnmedicin förskrivet till barn (Circadin)

SVT nyheter rapporterade i veckan om en oroande ökning när det gäller sömnmedicin förskrivet till barn. Det handlar då om läkemedel som t.ex. Circadin som innehåller hormonet melatonin. På tio år har förskrivning av denna typ av preparat ökat niofaldigt (23.000 barn medicineras). Få eller inga studier har utvärderat långtidseffekten på barn vad gäller biverkningar. Samtidigt är det viktigt att poängtera att en god sömn är väsentlig för barns utveckling. En faktor som kan ligga bakom den ökade förskrivningen kan vara en allt mer frekvent diagnostisering av barn och unga med ADHD. Just sömnstörning är ofta en biverkning vid medicinering med centralstimulerande. Sömnstörning kan också vara en signal om psykisk ohälsa, otrygghet eller stress. Medicinering mot sömnstörning hos barn ska enligt både Läkemedelsverket och Socialstyrelsen bara sättas in när andra försök till behandling inte givit effekt, t.ex. samtalsterapi.

Som nämnts tidigare på bloggen kan sömnstörning hos barn vara en prediktor för senare missbruk- och beroendeproblematik. Mer på det temat här: https://mpsykologi.wordpress.com/2013/11/08/somnstorning-hos-barn-en-prediktor-for-senare-missbruk/

(Källa: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/somnlakemedel-okar-kraftigt-bland-barn)

Utbrett missbruk av receptbelagd medicin i Sverige

SVT nyheter refererade i går till en färsk europeisk studie där man kartlagt förekomsten av missbruk av receptbelagd medicin (bensodiazepiner, smärtstillande, centralstimulerande ADHD-medicin bl.a.) i Storbritannien, Tyskland, Spanien, Danmark och Sverige. Man finner att:

  • 11-12% av alla svenskar någon gång missbrukat receptbelagd medicin i form av smärtstillande eller bensodiazepiner.
  • Hela 6% hade någon gång missbrukat centralstimulerande medicin för ADHD.
  • Majoriteten av dessa individer köper, får eller stjäl medicinen från närstående eller bekanta. Även köp av narkotika på Internet är relativt vanligt förekommande (mellan 3-7% beroende på preparat).

Studien var baserad på hela 22.000 deltagare i åldern 12-49 år och publicerades i tidskriften BioMed Central Psychiatry. Resultaten kan jämföras med motsvarande siffror från USA där läkemedelsmissbruket är ännu vanligare. 20% av amerikanerna rapporterar att de någon gång missbrukat läkemedel.

(Källa: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/utbrett-missbruk-av-lakemedel)

Grad av ”föräldrarövervakning” – hur påverkar det förekomsten av drog/alkoholanvändande hos unga kvinnor?

I en omfattande amerikansk studie publicerad i år undersöker man huruvida en hög grad av ”föräldrarövervakning” (”parental monitoring”) innebär minskat drog- och alkoholanvändande hos europeiskt-amerikanska och afro-amerikanska tjejer. Totalt 3656 unga kvinnor deltog i studien, en klar merpart europeiskt-amerikanska. Resultaten baserades på intervjuer och enkäter.

I resultaten finner man att en tidig alkoholdebut var mer förekommande bland europeiskt-amerikanska tjejer än bland afro-amerikanska. Andelen ungdomar som rapporterande låg grad föräldrarövervakning var högre bland de afro-amerikanska. Europeiskt-amerikanska tjejer som rapporterade låg grad av föräldrarövervakning visade på en förhöjd risk för alkohol-, tobak- och cannabisbruk. Ett sådant tydligt samband kunde inte ses bland afro-amerikanska tjejer.

Resultaten stöder tesen om att ”föräldrarövervakning” har en viktig betydelse för huruvida ungdomen utvecklar ett missbruk. Resultaten är dock inte entydiga och måste ses i sammanhanget av socioekonomisk kontext och kön/genus. Ett spännande spörsmål blir vad som ligger i funktionen ”föräldrarövervakning”. Det finns en risk för förenkling här eftersom annan forskning antyder att gemensam ansvarskänsla och tillit mellan förälder och ungdom – snarare än kontroll och bestraffning – motverkar en utveckling mot missbruk. I en tillitsfull kontakt mellan ungdom och vuxen kan en känsla av kompetens utvecklas hos ungdomen. Mer om detta här: https://mpsykologi.wordpress.com/2013/08/19/mer-om-familjedynamik-och-systemteori/.

(Källa: The associaton of low parental monitoring with early substance use in european american and african american adolescent girls, Blustein et al., 2015)

”Housing first” – en hjälp till rusfrihet?

”Housing first” – bostad först – är ett relativt nylanserat begrepp inom den sociala omsorgen. Tanken är att hemlösa individer med missbruk och psykisk sjukdom inte ska behöva ”kvalificera sig” för boende genom olika tillfälliga eller akuta bostadslösningar. Istället ska individen erbjudas en bostad som ett första steg och i samband med detta erbjudas vidare socialt, medicinskt och psykologiskt stöd. Hur påverkar ett sådant upplägg graden av rusfrihet hos de individer som deltar? Detta undersöktes i en kandensisk studie från i år.

Deltagarna (cirka 500) följdes upp under två års tid. 200 av individerna erhöll så kallad ”treatment as usual”, d.v.s. det stöd som dessa individer tradtionellt erhåller via offentliga stödsystem och vård. Resterande individer erhöll de så kallade ”housing first”-upplägget i kombination med så kallad ACT (assertive community training) eller ICM (individual case management).  Vid studiens uppstart intervjuades deltagarna på teman som individens bakgrund, historik beträffande hemlöshet, psykiatriska diagnoser, symptomintensitet, fysisk hälsa o.s.v. I resultaten finner man dock ingen skillnad vad gäller grad av rusfrihet i de två huvudgrupperna. Man kan konkludera med att ”housing first” just är ett första steg för att på längre sikt arbeta med stabilisera individen. Viktigt är att inte ha för höga förhoppingar om att just missbruksproblematiken ”klingar av” som konsekvens av ett stabilt boende.

(Källa: Changes in daily substance use among people experiencing homelessness and mental illness: 24-month outcomes following randomization to Housing First or usual care, Somers, Moniruzzaman & Palepu, 2015)

”Generation prestation” och ung kvinna – vad innebär det?

Psykologisk problematik hos unga kvinnor i form av självskadning, anorexi, nedstämdhet och ångest lyfts allt oftare i den offentliga debatten. I en artikel ur norska Psykologtidskriften diskuteras detta tema mer ingående. Det poängteras att det bakom dessa problemområden ofta finns en negativ självbild som medför ett kritiskt och nedvärderande förhållande till kroppen, sitt utseende och prestationer. Detta kan också medföra ökande kontrollbehov och tvångsmässiga ritualer när det gäller sundhet, kost, träning och hälsa. Det hela har lite slarvigt beskrivits som en konsekvens av en ökande prestationshets bland ungdomar – ”generation prestation”. I data över frekvensen av alkohol- och narkotikamissbruk finner man ofta att trenden går mot minskande bruk, när det gäller just denna patientgrupp. Vad kan detta handla om?

I den nämnda artikeln resonerar författaren att det kan finnas ett självhat och ”inåtvänt raseri” som driver denna psykiska ohälsa, speciellt bland unga kvinnor. Hur uppstår ett sådant självhat? Dels kan samhälleliga ideal om lycka och framgång vara en faktor – vilket lämnar många med en känsla av värdelöshet och otillräcklighet. Stränga ideal om den kvinnliga kroppen och figuren kan få vissa att gå in en anspänd kamp mot sin egen kropp. Författaren menar också att föräldragenerationens egna narcissitiska behov för självförverkligande kan bidra till svårigheter för barnet/ungdomen att separera från sina föräldrar, t.ex. kan detta uppstå där en moder övergår till att bli mer av en väninna än förälder inför sin dotter (ett symbiotiskt fungerande). En annan konsekvens kan vara att förälderns självupptagenhet begränsar barnet/ungdomens egna emotionella utveckling och medvetenhet (en slags språkligt-emotionell ”stumhet”). I en separationsprocess under ungdomsåren kan aggression och raseri ha en naturlig roll i att skapa distans till föräldrar, och på sätt öppna upp för nya ”egna”, efter hand vuxna relationer. Raseri och aggression har ofta uttryckts i ungdomsgenerationer som ett sätt att revoltera, inte bara mot föräldrar, utan även mot samhälleliga institutioner och normer. Kanske kan trenden mot minskande bruk av alkohol- och narkotika ses i ljuset av ett minskande behov för revolt?

Psykoterapi för denna patientgrupp kan handla om att bygga upp tillit och trygghet i det terapeutiska rummet, för att senare utforska ”förbjudna” tankar, känlsoreaktioner och det unikt inviduella hos klienten.

(Källa: Jenters stumme raseri – i diagnosens tidsalder, Per Are Lökke, Psykologtidskriftet, 2014)

 

Hur drabbar drog- och alkoholproblematik anhöriga, närstående och andra (tredje part)

I en artikel ur tidskriften Alkohol & Narkotika (nr 1 från i år) refererar man till en färsk svensk studie över hur tredje part (familj, närstående eller andra utanför bekantskapskretsen) drabbas av missbruksproblem. Studien var en enkät/web-baserad undersökning med strax under 15.000 deltagare i åldern 17-84 år. Just konsekvenser av missbruk på tredje part är ett forskningsområdet som uppmärksammats allt mer på senare år (t.ex. kring passiv rökning). I studien finner man bl.a. att:

– Alkoholkonsumtion drabbar flest närstående (familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater) under en 12-månadersperiod (14,6%). Detta är tätt följt av rökning (13,2%). 2,8% upplevde sig drabbade av användande av narkotika/läkemedel. Omräknat till antal individer innebär detta bl.a. att 1,1 miljoner drabbas av närståendes alkoholkonsumtion.

– Kvinnor rapporterade större problem på grund av närståendes missbruk än män (gäller för samtliga substanser). Även yngre individer rapporterar generellt mer utsatthet jämfört med äldre. Män var oftast drabbade av vänners eller kollegors missbruk.

– Den mest förekommande konsekvensen var att bli emotionellt sårad/försummad (14,9% bland kvinnor resp. 7,5% bland män). Detta följdes av negativ inverkan på sociala sammanhang (11,1% för kvinnor, 6,9% för män). Mer ovanliga konsekvenser var att utsättas för sexuellt eller fysiskt våld på grund av alkoholmissbruk hos en närstående (0,7% bland kvinnor, 0,3% bland män respektive 0,9% bland kvinnor, 0,3% bland män). Detta motsvarar dock sammantaget runt 80.000 individer i befolkningen.

– När det gällde konsekvenser av andras alkoholmissbruk, oavsett om det handlade om en närståendes missbruk eller ej, var den vanligaste konsekvensen rädsla på allmän plats (25,4% kvinnor, 14,9% män). 11,7% av männen och 14,8% av kvinnorna rapporterade att de blivit antastade eller besvärade på allmän plats. Utsatthet för våld representerades av 1,9% kvinnor respektive 2,4% män. Här var speciellt unga män mer utsatta än övriga.

(Källa: Negativa konsekvenser av andras bruk av alkohol, tobak och narkotika, Alkohol & Narkotika nr 1, Ramstedt & Sundin, 2015)