Trygghet i känd smärta – svårigheterna att bryta sig ur en destruktiv relation

För en partner till en individ med missbruksproblematik uppstår ofta någon form av medberoende. Om relationen dessutom blir våldsam kan frågeställning dyka upp – varför lämnas hen inte? – vilket utomstående kan ha svårt att förstå.

Ofta är det inte bara omgivningen som har svårt att förstå medberoendets mekanismer – även individen själv kan vara omedveten om varför hen stannar kvar i relationen. Ett första steg i att lösgöra sig från en destruktiv relation med våld och eller missbruk kan handla just om att erkänna att detta handlar om starka band som binder.

Hos vissa individer som vuxit upp som medberoende (ett så kallat primärt medberoende, mer om detta här: https://mpsykologi.wordpress.com/2014/12/17/psykologiska-processer-bakom-fenomenet-medberoende/) kan finnas en längtan efter att hjälpa individen med missbruk – att förändra individen och komma i kontakt med den person som finns ”bakom” missbruket (något som istället kan visa sig vara ”tomt”). Detta kan bottna i en dålig självkänsla där den medberoende individen återupprepar en destruktivitet i relationer som mynnar ut i en känsla av att ”inte vara värd bättre”. Mönstret kan också handla om sökande efter den bekräftelse som aldrig ges, vilket ger en dragningskraft i relationen.

Individer med ett primärt medberoende har ofta vuxit upp under omständigheter som inneburit en hög grad av oförutsägbarhet. Perioder av stabilitet och frånvaro av missbruk kan ha inneburit en orolig, oviss väntan om när nästa återfall kommer. Detta kan senare i livet göra det svårt för dessa individer att ”vila i trygghet”, d.v.s. svårigheter med tillit som bottnar i svek och av att ha givit upp på vuxenvärlden. Upplevelser av osynlighet och svag självkänsla kan maskera andra känslor av raseri, ilska eller behov för tröst. Som nämnts tidigare kan dessa individer instinktivt söka sig till partners med missbruksproblematik, vilker ger en slags trygghet i känd smärta. Här kan det handla om starka bindningar som först avtar när en känsla av likgiltighet ha ersatt dessa och tillåter individen att ”släppa” relationen.

Statistik över barn till föräldrar med missbruk och/eller psykisk sjukdom, ökad risk för medberoende o.s.v.

På DN debatt den 5:e februari lägger ett antal forskare från Karolinska Institutet och Stockholms universitet fram och statistik och forskningsfynd över hur barn till missbrukare drabbas (http://www.dn.se/debatt/barn-till-missbrukare-tvingas-hjalpa-sina-foraldrar/). Här kommer en kort uppsummering över några viktiga poänger:

– Hela 8% av svenska barn har en förälder som får vård för missbruk eller psykisk sjukdom. Cirka 3% skolkar minst en dag från skolan för att ta hand om föräldern. 60.000 barn beräknas ha en förälder med allvarlig missbruksproblematik.

– I jämförelse med andra jämnåriga var dödligheten betydligt högre för dessa barn, t.ex. på grund av suicid, olyckor, våld eller eget missbruk. Risken för att utveckla ett eget missbruk var tre gånger högre för barn med en missbrukande förälder, respektive dubbelt så hög för barn med en psykiskt sjuk förälder.

– I de rapporter som referas till lyfts också risken för medberoende fram. För barn till missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar finns ofta en konstant oro med i bilden, som följd av en oförutsägbar uppväxtmiljö. Dessa barn sätter sina egna behov åt sidan till förmån för föräldern (mer om detta fenomen här: https://mpsykologi.wordpress.com/2014/12/17/psykologiska-processer-bakom-fenomenet-medberoende/). Dubbelt så många barn med föräldrar med missbruk går ut grundskolan utan fullständiga betyg, jämfört med övriga barn.

– Trots att föräldrar med missbruksproblematik ofta har kontakt med socialtjänsten uppmärksammas inte alltid just barnets behov. Sorgligt nog sker detta ibland först när barnet senare själv börjar utveckla en egen missbruksproblematik.

Psykologiska processer bakom fenomenet medberoende

Som nämnts tidigare delas begreppet medberoende ibland upp i två kategorier, primärt och sekundärt medberoende. Den ena (primärt) betecknar ett personligt fungerande med rötter i barndomen. Den andra varianten (sekundärt) handlar om beteendemönster som de flesta av oss skulle uppvisa i ett sammanhang där en närstående missbrukar.

Hur kan ett primärt medberoende förstås utifrån individen bakomliggande livshistoria? Med en risk för generalisering kan sägas att individer som under barndomen fått stå för omhändertagande av en t.ex. alkoholiserad eller deprimerad förälder, har en ökad sårbarhet för medberoende. Barnet kan lära sig att bortprioritera egna behov, en slags underkastelse som skadar barnet, till förmån för föräldern. Barnet lär sig ofta att vara följsamt och att känna en ansvarskänsla för sin förälder. En ond spiral kan uppstå där försök till att uttrycka egna behov leder till så starka skuldkänslor att endast än mer av underkastelse kan lätta på dessa.

På sikt kan dessa mönster föra med sig psykologiska problem in i vuxenlivet. Undertryckandet av egna behov kan ofta vara förenat med att ilska och frustrationer trycks undan. Att uttrycka ilska eller självhävdelse kan för individen vara förbundet med skuldänslor eller rädsla för avvisning. Individen har i detta läge ofta en bristande kontakt med det egna känslolivet, d.v.s. en svag självkänsla. Detta kan uttryckas genom en osäkerhet på egna värdering, åsikter och behov. Individen kan sägas ”tappa bort sig själv” och är ofta mer inställd på att tona in andras åsikter och stämningslägen. Gränsen mellan individen själv och omvärlden kan bli otydlig vilket t.ex. kan uttryckas genom att andras mål och åsikter ”blir” ens egna.

I relationer riskerar dessa individer att söka sig till individer som själva har en t.ex. psykiatrisk problematik eller missbruksproblematik. Att gå in i den omhändertagande rollen kan då ”frigöra” känslor, med rötter i barndomen, som i sin tur leder till en stark bindning till partnern.

Psykologisk behandling med dessa individer kan ofta handla om att förstärka självkänslan, d.v.s. utöka kontakten och acceptansen för egna känslomässiga signaler. Dessa individer har ofta aggressioner som inte sällan uttrycks passivt, d.v.s. olika former av indirekt ”hämnd” vid upplevda kränkningar. Andra individer ”revolterar” mot sina skuldkänslor och går in i rollen som rebell, ständigt i opposition.

En film som väl porträtterar hur ett primärt medberoende kan utvecklas är ”Gracies val” (http://www.imdb.com/title/tt0395565/?ref_=nv_sr_1).

(Källa: Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)

Ännu mer om det omdebatterade begreppet medberoende

Medberoende är ett intressant och omdebatterat begrepp. Begreppet medberoende har kritiserats för att i praktiken lägga skulden på utsatta kvinnor i relationer till missbrukande män. Inom forskningen har man också definierat begreppet på olika sätt. Här kommer ytterligare några infallsvinklar:

– en funktion inom medberoende är ett så kallat möjliggörande av fortsatt missbruk (”enabling”). Den medberoende börjar allt mer att leva för den missbrukande individen, på bekostnad av egna behov. Ett klassiskt exempel på ovanstående är den nära anhörige som ringer in sjukfrånvaron från sambons arbete ”dagen efter”. Att hålla den anhöriges missbruk dolt för omvärlden tar stora krafter efter hand. Till detta kan även vara kopplat känslor av skam och skuld.

– i medberoendet finns också ett försök till att kontrollera den missbrukande personens beteende (på kort sikt). Detta kan t.ex. handla om att leta efter narkotika/gömda spritflaskor. Det kan också handla om att ”övervaka” den andres beteende och ha ständig beredskap för vad som kan ske.

– individer som hamnat i ett medberoende behöver hjälp till bli medveten om sitt ”egna” bidrag till problematiken. Den medberoende ser sällan sig själv som en del av problemet, tvärt om.

– Medberoende bör ses som obundet till en traditionellt kvinnlig eller maskulin mansroll. Vi som kliniker bör därför vara observanta på vilket språkbruk vi använder i sammanhanget.

(Källa: Missbruk – en familjeangelägenhet, Sjöblom och Wilzén, 2009)

Mer om medberoende (ett kritiserat begrepp)

Medberoende är, som diskuterats i tidigare blogginlägg, ett oklart definierat fenomen. På ett generellt plan kan medberoende beskrivas som en dyfunktionell relation där två individer inte lyckas möta varandras behov. Medberoende har också innebörden av en kontrollerande och överdriven upptagenhet i den andres privatliv. I medberoende finns också en funktion av ”möjliggörande” (”enabling”) av ett fortsatt missbruk.

Hypoteser finns av vissa individer är särskilt sårbara för medberoendet som roll, och att denna förs vidare generation för generation via familjen som inlärningssystem. Dessa inivider skulle kunna kännetecknas av ett starkt fokus på andra, på bekostnad av egna behov, svårigheter att uttrycka emotioner och ett sökande efter personlig mening utifrån relationer till andra.

Begreppet medberoende är problematiskt på flera sätt. Dels är begreppet nära kopplat en stereotyp roll av kvinnan som omhändertagande och beroende. Begreppet har kritiserats för att placera in kvinnor i en offerroll, som också skuldbeläggs via medberoendet som ett ”möjliggörande” av missbruk. Eftersom begreppet ligger nära en stereotyp kvinnobild finns en risk för att män underrapporterar tendenser till medberoende. Ett annat problem är att begreppet ofta definieras på olika sätt, vilket gör det svårt att veta vad det egentligen betecknar. En risk finns för att allt för generella definitioner innefattar ”allt och alla”.

I forskningen har man noterat att individer med en stressfull uppväxt (t.ex. alkoholberoende, psykisk/fysisk sjukdom hos förälder) är mer benägna för medberoende än övriga individer. Kvinnor tenderar i högre grad att gå in i ett medberoende än män.

Uppsummerat kan sägas att medberoende som begrepp betecknar en specifik reaktion inför en person i ens närhet som utvecklar ett missbruk. Begreppet bör i möjligaste mån frikopplas från könsroller och stereotypier och istället ses som något mer allmänmänskligt.

(Källa: Family stressors as predictors of codependency, Fuller & Warner, 2000)

Medberoende (II)

Tommy Hellsten beskriver i sin bok Flodhästen i Vardagsrummet medberoende som fenomen. Han ger följande definition:

”Medberoende kan beskrivas som ett tillstånd som uppstår när en människa lever i närheten av en stark företeelse (exvs. familjemedlem/partner som missbrukar) och inte är i stånd till att bearbeta detta till att integreras i personligheten, men istället anpassar sig till det.”

Tecken på att man befinner sig rollen som medberoende kan vara:

– stark upplevelse av att styras utifrån

– bristande tillit i nära relationer

– svag självkänsla, liten kontakt med det egna känslolivet

– prestationskrav (som följd av svag självkänsla)

– tendens till social isolering

– somatisering, utveckling av fysiska symptom som konsekvens av långvarig psykisk stress

I medberoendet finns som tidigare skrivits ett ”möjliggörande” av ett fortsatt missbruk. Hjälp från anhöriga får endast verkan under förutsättningen att den missbrukande personen själv har motivation till att avsluta missbruket. I annat fall finns en risk att missbrukaren medvetet eller omedvetet använder den närstående för att vidmakthålla missbruket.

(Källa: Tommy Hellsten, Flodhästen i Vardagsrummet)

Vad ligger i begreppet medberoende?

Medberoende är ett begrepp som genom åren urvattnats via populärpsykologi och självhjälpslitteratur. Vad ligger egentligen i begreppet?

Medberoende betecknar ett dysfunktionellt sätt att fungera i nära relationer där en partner (eller familjemedlem) missbrukar. Det kan handla om gränsdragningssvårigheter, överdriven ansvarskänsla, en tendens till att tillgodose andras behov och undertrycka de egna. I det hela finns även ett element av förnekelse, d.v.s. att individen inte är medveten om sin roll eller omfattningen av partnerns missbruk.

I medberoendet finns ett ”möjliggörande” av ett vidare missbruk hos partnern. Detta är som regel inte föregånget av en medveten intention. Ett exmpel på detta kan vara försök att hålla partnerns missbruk dolt för omvärlden, att bevara en gemensam ”hemlighet”.

I forskningen kring medberoende skiljer man på primärt och sekundärt medberoende. Vid ett primärt medberoende finns dessa drag ofta med sedan barndomen, ett sätta att fungera personlighetsmässigt. Detta kan i vuxen ålder leda till att individen mer eller mindre omedvetet söker relationer till en partner som missbrukar. Vid ett sekundärt medberoende uppkommer medberoende som beteende först när en partner hamnat i ett missbruk.

Begreppet har kritiserats för att patologisera kvinnors utsatta roll i förhållande till alkoholiserade män.

(Källa: Linda L Stafford, Is codependency a meaningful concept?, Issues in Mental Health Nursing, 2001)