Barn som far illa i närvaro av missbruk – vilka är symptomen?

Barn som växer upp i familjer med missbruk löper en kraftigt ökad risk att själva utveckla missbruk och / eller psykiatriska problem, förr eller senare. För mer om detta se flera inlägg här: https://mpsykologi.wordpress.com/2014/04/24/alkoholmissbruk-och-omsorgssvikt-barn-som-anhoriga/

Tyvärr missar ibland de offentliga systemen runt barnet att identifiera att hen far illa. Det kan t.ex. handla om skolan eller vårdapparaten som inte fångar upp signaler på att något inte står rätt till. Klinisk erfarenhet talar för att vissa symptom hos barnet kan vara särskilt utmärkande för barn som växer upp i närvaro av missbruk. Det kan då handla om en kombination av några av följande symptom:

  • magsmärtor
  • muskulär anspändhet
  • nedstämdhet, mimiklöshet, hämning
  • koncentrationsproblem (kan felaktigt uppfattas som hörselproblem). Uppfattas ibland som ADD/ADHD
  • enures/enkopres vid dag och/eller natt
  • motorisk oro
  • trötthet, t.ex. på grund av sömnstörningar
  • varierande insats på skolan (vissa elever ovanligt duktiga)
  • svårigheter i kontakten till vänner – t.ex. svårigheter i att finna sin plats i gruppen. Svårigheter att finna en ”bästis” på grund av de tabubelagda ”hemligheter” barnet bär på
  • över/underanpassning. Vissa kan endast slappna av först när omgivningen blivit rofylld
  • känslomässig labilitet

Ovanstående kan givetsvis även vara uttryck för andra svårigheter, än missbruk.

För personal inom skolan eller vårdapparaten kan en intervju kring barnets situation fokusera på graden av socialt nätverkt runt barnet, om missbruksproblematiken är känd för utomstånde (d.v.s. om föräldern/föräldrarna får behandling), ”konfliktnivån” i hemmet, förekomst av struktur, regler och rutiner och hur föräldrarnas kontakt med skola/dagis e.t.c. ser ut.

Anhörig vid missbruk

När ett dolt missbruk eller beroende uppdagas innebär detta ofta en chock för nätverket runt individen. Känslomässigt kan detta vara omskakande med känslor av vanmakt, sorg, ilska, svek och en upplevelse av att inte känna igen den andre. Även känslor av skuld och skam kan finnas i bilden och ibland medföra processer av medberoende (mer om detta här: https://mpsykologi.wordpress.com/category/medberoende/). På sikt kan även uppgivenhet, nedstämdhet och trötthet växa hos närstående.

För föräldrar till ungdomar som debuterat i missbruk kan situationen vara särskilt frustrerande. Ungdomen är kanske redan i en process av att separera från föräldrarna, börja ta egna beslut och rör sig ut i världen. För föräldrarna kan detta medföra en stark rädsla inför att släppa taget vilket i sin tur kan leda till ett ”prematurt” avståndstagande från ungdomen. Idag bor allt fler unga vuxna hemma på grund av arbetslöshet eller svårigheter att finna en egen bostad. Detta kan ytterligare skapa en obalans i relationen mellan parterna.

När ett missbruk eller beroende uppdagas hos en närstående kan det vara bra att få en uppfattning om:

– hur omfattande är missbruket? Sker det dagligen, på helger, uppstår abstinenser, sug? Det kan vara svårt med kan också underlätta om samtalet sker i en ”öppen”, icke-dömande dialog, utan förmaningar (som ofta hämmar dialog). Det kan också vara bra att få en uppfattning om individen själv önskar hjälp.

– hos ungdomar har man sett att en positiv utveckling oftare ses när ungdomen själv, utan att pressas, öppnar sig och självmant berättar om sin situation. Bestraffning eller kontroll kan ibland få motsatt effekt och riskerar att istället leda till en maktkamp.

– Stöd och behandling för missbruk/beroende erbjuds via kommunen och vårdcentraler. Även ungdomsmottagningar eller skolsyster kan vara behjälpliga. Dessa instanser kan även tipsa om anhörigstöd.

Barn till missbrukande föräldrar och fosterhemsplacerade barn – en jämförande studie

I en norsk studie från 2010 undersöker man den neuropsykologiska förmågan (inlärning, minne, visuell avkodningsförmåga, exekutiv funktion, visuomotorisk funktion och intelligens) hos 40 barn mellan 4 och 11 års ålder, vars mödrar uppfyllde kriterier för missbruk- och beroendeproblematik. Desa barn jämfördes med 80 barn av mödrar som ej hade bakgrund inom missbruk och beroende.

I resultaten finner man att barn till mödrar som hade ett kortvarigt missbruk under graviditeten (avslut under första trimestern) hade signifikant lägre testresultat än barn i kontrollgruppen. Barn med föräldrar med långvarigt missbruk i bakgrunden (även under graviditeten), nästan alla placerade i fosterhem, hade nästa samstämmiga resultat med kontrollgruppen (frånsett vissa nedsättningar i inlärning och minne). Att ha placerats i fosterhem hade alltså en ”beskyddande” effekt på den neuropsykologiska funktionen. Resultaten visar på miljöfaktorers i detta fall avgörande påverkan på den psykologiska funktionsnivån.

(Källa: Hjerkinn et al., Neuropsychological screening of childen of substance-abuse women attending a special child welfare clinic in Norway, 2010)

Brist på stödåtgärder för barn och ungdomar som växer upp med missbrukande föräldrar

CAN – centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning presenterar idag en översiktsrapport över förekomsten av stöd för barn och ungdomar som växer upp med missbrukande föräldrar. Hela 3749 barn och ungdomar kartlades via intervjuer med deras föräldrar. Föräldrarna var alla inom någon form av organiserad missbruksvård.

Man finner bland annat att barnets ålder var en stark ”bestämningsfaktor” för hur omfattande problem barnet uppvisade. Högre ålder var förbundet med större och flera problem hos barnet. Även att vara äldre i syskonskaran var förbundet med högre förekomst av problem. Man fann vidare att barn till föräldrar med alkoholmissbruk visade något färre problem än barn till föräldrar med blandmissbruk. Pojkarna visade generellt något fler problem än flickorna i studien.

Ett viktigt fynd i studien var att bland den cirka fjärdedel som erhöll stöd fanns problemen hos barnet innan stödåtgärden kommit på plats. Stödinsatser sätts alltså sällan in som en preventiv åtgärd. Att endast 1/4 erhåller stödinsatser kan naturligtvis också anses som anmärkningsvärt lågt.

(Källa: http://www.can.se/sv/Rapporter/Barn-till-foraldrar-i-missbruks–och-beroendevard/)

Alkoholmissbruk och omsorgssvikt – barn som anhöriga (IV)

Vilka konsekvenser får föräldrars alkoholmissbruk för sina barn? Nedan kommer en kort uppsummering av några forskningsfynd:

– Alkoholmissbruk hos föräldrar medför en ökad risk för ingripande via de sociala myndigheterna. Missbruk i hemmet är en av de vanligaste orsakerna till omhändertagande enligt LVU (vård av unga).

– Oförutsägbarhet, brist på struktur, dålig problemlösningsförmåga och otydlig rollfördelning präglar ofta familjesystem där missbruk är involverat. Inte sällan kan en invertering ske av vuxen- och barnrollen, d.v.s. att barnet får ta hand om föräldern som i sin tur inte förmår ta vara på sig själv. Skuldkänslor hos barnet kan vara en mekanism i detta läget.

– Som tidigare nämnts är det svårt att generalisera kring psykosociala effekter på barnet, när missbruk förekommer hos föräldrar. Vissa utvecklar psykiska symptom, andra visar mer en tendens till somatisering. Andra barn är välfungerande och lyckas prestera inom skola och andra arenor.

– Inte sällan upplever barnet de konflikter som uppstår i familjesystemet som värre än missbruksproblematiken i sig själv. Just det berusade tillståndet hos föräldern upplevs dock ofta som skrämmande för barnet. Föräldern blir i det läget otillgänglig och självupptagen. Detta kan leda till en känsla av ensamhet och utanförskap för barnet. Inte sällan lär sig barnet att förneka egna behov, intryck och känslor i detta sammanhang.

– Barn i missbrukarfamiljer blir ofta duktiga på dölja missbruket som en gemensam hemlighet. En rädsla kan finnas för att missbruket ska uppdagas och att den dysfunktionella jämvikten i systemet ska brytas. Barnet kan även skämmas för sin förälder och känna sig annorlunda och ”mindre värd” jämfört med andra barn.

(Källa: Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol – en kvalitativ studie om vuxna barns erfarenheter från uppväxten och deras upplevelser av stöd och hjälp, Åkervall & Thulin, 2012)

Alkoholmissbruk och omsorgssvikt – barn som anhöriga (III)

Som tidigare nämnts är alkoholmissbruk hos föräldrar en riskfaktor för utveckling av psykisk problematik hos deras barn. Långt ifrån alla barn drabbas emellertid. Något som kan förklara varför vissa barn klarar sig bättre har kommit att kallas för ”skyddsfaktorer”.

Några betydelsefulla skyddsfaktorer kan handla om:

– (hos barnet) lättsamt temperament, intelligens, god känslo- och impulskontroll, initiativförmåga, nyfikenhet och social kompentens.

– (familj/omgivning) en nära relation till en ”trygg” vuxen, god hälsa hos barnets mor, en yttre stödperson (t.ex. en lärare, granne), hög social status och kontakt med stöd- och anhöriggrupper.

(Källa: Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol – en kvalitativ studie om vuxna barns erfarenheter från uppväxten och deras upplevelser av stöd och hjälp, Åkervall & Thulin, 2012)

Alkoholmissbruk och omsorgssvikt – barn som anhöriga (II)

Föräldrars alkoholmissbruk är en riskfaktor för psykisk ohälsa hos barn. Denna risk behöver emellertid inte alltid bestå upp i vuxen ålder. Inte heller behöver alkoholmissbruket direkt orsaka psykisk ohälsa hos barnet. Istället handlar detta om ett komplext samspel mellan olika risk- och skyddsfaktorer som förändras över tid.

Barn till alkoholmissbrukande föräldrar löper en ökad risk att drabbas av:

– emotionella svårigheter

– anpassnings- och beteendeproblem

– problem i skolan, inte minst på grund av eventuella kognitiva svårigheter

– tidig debut i egen alkoholkonsumtion.

Långt ifrån alla barn som växer upp i ett hem av missbruk drabbas av ovanstående. Det är vanskligt att generalisera kring effekterna på barn som växer upp i närheten av ett missbruk. T.ex. kan föräldrarna uppfylla olika grad av social anpassning.

Föräldrars missbruksproblematik har vidare visat sig samvariera med omsorgssvikt, våld i hemmet, hög konfliktnivå och separationer. Den oförutsägbarhet som detta innebär för barnet kan även ses som en riskfaktor i sig självt.

(Källa: Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol – en kvalitativ studie om vuxna barns erfarenheter från uppväxten och deras upplevelser av stöd och hjälp, Åkervall & Thulin, 2012)