Hur motivera för behandling av missbruk/beroende? (III)

Inlägget är en fortsättning på föregående bloggpost.

Individer som aktivt försöker att bli rusfria har passerat faserna pre-kontemplation, kontemplation och förberedelse och nått handlingsfasen. Dessa individer har en tydlig bild av vilken förändring de önskar och vet något om vad som kan krävas för att åstadkomma detta. De har fortfarande behov av stöd och hjälp och kan ha med sig tidigare upplevelser av att ha misslyckats med liknande förändringsprocesser. Hur kan vi som arbetar inom missbruksvården bemöta just dessa individer? Här kommer en kort lista med några reflektioner:

  • utforska eventuella återfall eller situationer som utlöser sug (återfallsprevention). Här kan av och till irrationella tolkningar innebära att återfall tolkas som totala nederlag, vilket i sig självt kan öka risken för mer omfångsrikt missbruk. Återfall kan innebära värdefulla lärdomar givet att individen fortsatt håller sig ”aktiv” i sin process. I analyser av återfall eller sug kan det vara speciellt viktigt att rikta fokus mot vilka faktorer som utlöst det, snarare än att i för hög grad uppmärksamma effekterna av återfallet.
  • utveckla en behandlingsplan som ”håller” över tid. Många individer kan uppleva en inledande entusiasm över att bli nyktra, och aktivt förhålla sig till den plan man lagt upp med sin terapeut. Av och till kan den inledande entusiasmen mattas av i takt med att individen stöter på motgångar eller tar återfall. Här handlar det alltså om att formulera en behandlingsplan som ”håller” över tid, d.v.s. att sådana perioder också kan hanteras utifrån planen. Planen behöver vara specifik (t.ex. önskar individen totalabstinens som mål?), implementerbar (hur ska individen nå målet?), engagerande (på en skala från 0-100, hur engagerande är planen?), trovärdig (hur sannolikt är det att planen genomförs?), förebyggande (vilka situationer kan utmana planens genomförbarhet?)
  • uppmärksamma framgång. Individer som kommer vidare i sin process och blir rusfria över längre tid minimerar inte sällan dessa framgångar. Det kan vara viktigt för terapeuten att tydligt ge positiv feedback, men att samtidigt ha i åtanke att många individer i behandling strikt bedömer sitt egenvärde efter prestationer.

(Källa: http://link.springer.com/article/10.1023/A:1007874820119)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s