Metoder för att påvisa eventuellt drogintag (blod, urin, saliv, hår)

Här kommer ett inlägg som är något opp-topic. Icke desto mindre dyker frågeställningar runt analysmetoder för att påvisa eventuell drogpåverkan ofta upp som tema när det gäller behandling och utredning vid missbruk/beroende. T.ex. är detta ofta ett kriterium för att få genomföra en ADHD-utredning. Här kommer en kort uppsummering av några viktiga poänger.

Blod

Koncentrationen av en viss substans i blodet avsepglar koncentrationen av den samma substansen i hjärnan när blodprovet tas. Blodprov kan alltså tas t.ex. när man önskar att klargöra huruvida en individ är påverkad av ett narkotiskt preparat ”här och nu”. Koncentrationen i blodet sjunker i takt med att substansen eliminieras via lever och i urinen. Om koncentrationen stiger är detta således en indikation på om individen intagit ytterligare doser av substansen i fråga. Eventuell drogpåverkan syns under ett kortare tidsintervall i blod än i urin. Nackdelar med blodprov kan handla om att det inte alltid är praktiskt att ta blodprov (t.ex. med tanke på eventuell smitta). Att ta blodprov kräver viss grunläggande medicinsk kompetens. En fördel med blodprov kan vara att de inte låter sig manipuleras särskilt lätt.

Urin

Eftersom narkotika eller alkohol bryts ner och förflyttas ur kroppen via blod och sedan urin, kan urinprov ge en god indikation på om en sådan substans intagits. Faktorer som påverkar den totala koncentrationen av substansen handlar om mängden intagen substans och mängden intagen vätska. Således speglar koncentrationen av substansen i urinen inte den koncentration som finns/funnits i hjärnan (där fungerar blodprov som en mer precis metod). Fördelar med urinprov kan vara att att det är förhållandevis lätt att genomföra, inte kräver någon speciell kompetens, samt att substanserna lagras i urinet över en längre tid än i blod. Nackdelarna är att det är förhålladevis lätt att manipulera (t.ex. genom att spä ut urinet med vatten, att använda en annan individs urin eller att använda ett tidigare nedfryst urinprov eller att tillsätta vissa kemikalier).

Saliv

Substanser som förflyttar sig via blodet kommer också i kontakt med saliv. Olika substanser distribuerar sig i olika hög grad över i saliv. Halten av en viss substans som intagits oralt är som högst direkt efter intag och speglar inte koncentrationen i hjärnan vid den samma tidspunkten (varför man inte kan säkert fastslå i vilken grad individen är påverkad ”här och nu”). Tidsintervallet för hur länge en substans kan påvisas i saliv är kortare än när det gäller urin. Fördelar med salivprov är att det är lätt att genomföra (t.ex. av trafikpolis) samt att det är svårt att manipulera. Salivprov används per i dag sällan vid regelbunden testning.

Hår

Substanser som förflyttar sig via blodet distribueras också till håret. Håranalys vid drog- eller alkoholbruk används dock relativt sällan. Fördelar med håranalys är att det kan påvisa intag över lång tid och också indikera när dessa intag skett. En nackdel är att det per dags dato finns många osäkerhetsmoment när det gäller ”träffsäkerheten” i håranalys.

(Källa: Rusmiddelavhengighet, Lærebok for helse- og sosialfag, Terje Simonsen, 2016)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s