Faktorer som bidrar till starkare terapeutisk allians (I)

Den amerikanske professorn Bruce Wampold är välkänd inom psykoterapiforskningen, bl.a. för lanseringen av den så kallade kontextuella modellen (läs mer här: https://mpsykologi.wordpress.com/2016/02/15/en-kontextuell-forstaelse-av-psykoterapi/). Förra året publicerades en uppdaterad metastudie där Wampold sammanfattat en stor mängd tidigare forskning på så kallade ”common factors” inom psykoterapi, d.v.s. gemensamma faktorer som existerar oberoende av terapeutisk metod. Detta kan handla om faktorer som tillit, empati, förväntningar, och ”kemin” under samtalet. Dessa faktorer verkar totalt sett ha större betydelse för terapins effekt än metoden som sådan. En adekvat målsättning och metod är betydelsefulla faktorer för effekten av psykologisk behandling, men existerar i en kontext där patientens förvätningar/behov och graden av tilltro till metoden hos terapeuten är viktiga för utfallet. Här kommer en kort uppsummering av några intressanta poänger ur metastudien:

  • det första steget mot en terapeutisk allians handlar om att etablera kontakt mellan terapeut och patient. Det första mötet är speciellt viktigt då patienten ofta snabbt ”scannar av” terapeuten för att undersöka huruvida hen framstår som pålitlig, har nödvändig kompetens, tar sig tid, har engangemang och förståelse samt om terapeuten kan erbjuda lösningsförslag. Forskning visar att människor gör mycket snabba första bedömningar av andra baserat på icke-verbal kommunikation, ansiktsuttryck, när det gäller pålitlighet. Även andra faktorer som lokal, utsmyckning av kontoret, upplevd expertis, vänner och bekantas eventuella rekommendationer kan påverka upplevelsen av det första mötet med terapeuten.
  • när kontakt etablerats mellan patient och terapeut handlar nästa steg om att utveckla en grundläggande terapeutisk relation, d.v.s. en relation som bl.a. innebär  sekretess, professionalitet, tillit, empati, möjlighet för att samtala kring ”svåra” teman utan att avvisas o.s.v. Terapin bör ge en möjlighet till anknytning med terapeuten och därmed ett hälsobefrämjande socialt stöd (ensamhet är en stark riskfaktor för t.ex. ökad dödlighet, sämre hälsa, ökat missbruk).
  • ett viktigt tema som aktualiseras tidigt in i terapin handlar om förväntningar. Förväntningar styr ofta vår upplevelse i högre grad än vad vi är medvetna om (något forskning kring placebo visar; läs mer här: https://mpsykologi.wordpress.com/2016/09/29/vad-ar-placebo/). Terapin behöver ”plantera” positiva förväntningar när det gäller effekt, d.v.s. hopp om framtiden. För många indivder som söker terapi handlar en del av problematiken om långvariga negativa förväntningar om sig själv, omvärlden och framtiden. Terapeuten behöver presentera ett lösningsförslag som engagerar patienten, vilket medför positiva effekter på känslo- och tankelivet, vilket i sin tur kan leda till starkare positiva förväntningar på vidare effekt (så kallad ”mästring”). För att uppnå detta behöver både patient och terapeut ha en tilltro till- och komma överens om målsättning och den metod som används.

Inlägget fortsätter i nästa bloggpost.

(Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4592639/)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s