ADHD och ”mentaliseringssvikt”, expressed emotion o.s.v. (II)

Inlägget är en fortsättning på foregående bloggpost.

Som nämnts är det individuella uttrycket av ADHD hos barn och ungdomar starkt påverkat av de nära relationer barnet har runt sig. Att föräldrar visar på en hög grad av så kallad ”expressed emotion” (en vetenskaplig term som betecknar ett dysfunktionellt bemötande hos familjemedlemmar runt individer med psykiatrisk problematik) har visat sig kunna öka risken för utagerande beteenden hos barnet (trotssyndrom), och även stressnivåer uppmätt genom graden av kortisolutsöndring. Graden av ”expressed emotion” kan mätas genom vissa frågeformulär och intervjuer. En hög grad ”expressed emotion” innebär bl.a. fientlighet, emotionell överinvolvering, kritik och intolerans hos de närstående. Familjemedlemmarna själva kan emellertid uppleva att de ”hjälper” individen genom en sådan attityd. Vidare har man sett att när barn/ungdomar som responderar väl på metylfenidat, blir också graden av ”expressed emotion” hos föräldrar dämpad.

Andra föräldrarfaktorer som kan förvärra symptomtrycket vid en ADHD är:

  • brist på kontinuitet i uppfostringsstil, t.ex. beroende på att mor och far har olika ”strategier” runt detta.
  • ångest och tendens till överbeskyddande hos modern.
  • otrygg anknytning. Som nämnts tidigare är det inom ramen för en trygg anknytning som barnet lär sig benämna olika mentala skeenden (”mental states”, känslomässiga behov o.s.v.), något som lägger grunden för egen mentaliseringsförmåga, så kallad ”theory of mind” och empati. ADHD i sig självt medför vissa socialkognitiva begränsningar, t.ex. när det gäller förmågan att läsa av ansiktssutryck, prosodi (”satsmelodi”) och att flexibelt ta andra individers perspektiv.

Behandling för ADHD behöver sannolikt adressera teman som uppfostringsstil och anknytning i högre grad än i dag. Bilden är komplex och även psykosociala faktorer har stor betydelse, något som tyvärr riskerar att komma i skymundan. Det är föräldrarnas förmåga att själva reflektera runt barnet, barnets emotionella behov och sig själv i relation till barnet, som lägger grunden för barnets senare förmåga att reglera sig självt emotionellt.

(Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Expressed_emotion;  http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26388816)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s