Psykologisk behandling av skam – 20 vetenskapligt belagda råd

Som nämnts vid många tillfällen på bloggen finns smärtsamma skamkänslor nästan ständigt närvarande, i någon form, vid missbruk- och beroendeproblematik. Jag kommer i de kommande blogginläggen referera till ett inlägg från bloggen Act With Compassion (http://www.actwithcompassion.com/20_science_based_recommendations_for_therapy_with_highly_self_critical_or_shame_prone_clients) där det presenteras 20 ”tips” när det gäller psykologisk behandling av skam, baserad på modern forskning på området.

  1. Precis som vid behandling av ångest behöver affekten (affekt = ”grundkänsla”) skam väckas i terapin, och således exponeras för individen, för att behandlingen ska få effekt. När det gäller smärtsamma affekter som rädsla och skam utvecklar vi snabbt olika strategier för att undgå dessa. Man brukar tala om fyra centrala sätt att avvärja skam på: 1) tillbakadragande, d.v.s. att fysiskt undgå situationer där skam kan väckas, något som på sikt kan övergå i social fobi. 2) känslomässigt undvikande, t.ex. med hjälp av alkohol eller droger 3) självdestruktivitet, d.v.s. att nedvärdera sig själv t.ex. genom en inre kritisk dialog 4) destruktivitet riktat mot andra, d.v.s. att kränka andra individer för att kortsiktigt stärka egna självkänslan. I utvärderingar av samtalsterapi vid missbruk har man funnit att högre nivåer av skam tidigt in i behandlingen kan relateras till bättre utfall av behandlingen för de individer som fullföljer.
  2. Det kan vara viktigt att exponering för skam ”vägs upp” med ett fokus upplevelser kopplade till interpersonlig värme, gemenskap och acceptans. Teman som skam och relationell värme behöver inte ses på som ytterdelar av samma kontinuum utan snarare två olika där vi alla bär med oss olika erfarenhetsgrader av båda. Minnen och upplevelser kopplade till sunda tidiga relationer är en resurs i terapin.
  3. En motöverföringsreaktion som kan uppkomma hos terapeuter med självkritiska och perfektionistiska patienter är minskat uttryck av värme och positiv uppskattning. Kanske beror detta på att terapeuten känner sig hotat av ”kravnivån” och därför blir defensiv. Här kan ”upprepelsetvång” uppstå där individen framkallar tendenser till avvisning från andra, när det i själva verket är värme, acceptans och kärlek som individen troligen har behov för. En annan hypotes är att teraeputen helt enkelt speglar individens sätt att ”vara på”, och således uttrycker mindre värme. Viss forskning på psykoterapiområdet verkar indikera att självkritiska och skamfyllda individer har särskilt svårt att ”ta emot” positiv uppskattning och värme, något som alltså kan skapa ångestreaktioner hos individen. Här behöver terapeuten avväga nivån på den positiva feedbacken till patienten.

(Källa: http://www.actwithcompassion.com/20_science_based_recommendations_for_therapy_with_highly_self_critical_or_shame_prone_Clients)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s