Psykoterapi som en form av retorik (II)

Inlägget är en fortsättning på föregående bloggpost.

Den kontext inom vilken retorikern eller psykoterapeuten verkar har betydelse för vilka faktorer som bidrar till ethos, d.v.s. trovärdighet. Politiker kan t.ex. använda sig av sin personliga bakgrund för att understödja detta. Som ett exempel kan Stefan Lövfens bakgrund som svetsare och fackligt aktiv troligen väcka ethos hos vissa väljargrupper. För psykoterapeuten är det istället utbildning, vetenskaplighet och etisk medvetenhet som bidrar till ethos. Psykologer är styrda av vissa etiska riktlinjer i sitt yrkesutövande, och är också utbildad inom vetenskaplig metodik för att på så sätt kunna ta till sig och värdera ny kunskap och forskning. För klienten är detta faktorer som bidrar till en känsla av trygghet baserad på uppfattad kompetens och professionalitet.

Vid sidan om ethos är nästa kritiska faktor för effektiv retorik känslomässighet – d.v.s. att retoriken väcker känslomässigt engagemang. Ett politiskt tal på första maj, t.ex., behöver väcka känslor av solidaritet för att uppnå sin tänkta effekt. När det gäller psykoterapins historia finns det gott om exempel på metoder som uppnår känslomässiga effekter på kort sikt, men att den långvariga effekten uteblir. Några spridda exempel på detta kan vara hypnoterapi, primalskriksterapi eller vissa aparta former av psykoanalys som så kallad regressionsterapi. Psykoterapin behöver väcka känslomässigt engagemang hos klienten, men inte som ett syfte i sig självt, utan för att stärka alliansen mellan terapeut och klient. Som nämnts är den tredje kritiska faktorn för en effektiv retorik logisk argumentation. Här använder både retorikern och psykoterapeuten ofta metaforer eller liknelser för att tydliggöra sitt resonemang. I psykoterapin lägger terapeuten fram rationalen för terapin, d.v.s. vad den syftar till, vilka metoder den baserar sig på och vad patienten kan förvänta sig av den.

Avslutningsvis kan vi konstatera att retorisk medvetenhet troligen kan ”boosta” terapeutens arbete, t.ex. genom att:

  • tydliggöra ramarna för terapin för att stärka trovärdigheten och pålitligheten.
  • försöka tala till patientens känsloliv
  • lägga fram en tydlig och för patienten meningsfyll rational.

(Källa: Persuasion and healing. A comparative study of psychotherapy, Frank & Frank, 1993)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s