En kontextuell förståelse av psykoterapi

Jag har skrivit en del kring psykoterapiforskning (v.g. se inlägg under kategorin ”psykologisk behandling”), och här kommer ännu ett inlägg på detta mycket intressanta tema.

En framstående forskare inom fältet är den amerikanska professorn Bruce Wampold. Wampold företräder en skara forskare som ser till den helhetliga effekten av psykoterapi, snarare än effekten av specifik metodik eller interventioner. Här handlar det om det så kallade icke-specifika faktorerna inom psykoterapi – de gemensamma faktorerna, som totalt sett verkar ha en mycket större påverkan på effekten av psykoterapi, än de specifika.

En annan företrädare för denna gren inom psykoterapiforskningen var den amerikanska psykiatern Jerome Frank. För Frank var det absolut mest verksamma inom psykoterapin den retorik som psykoterapeuten använder sig av. En effektiv terapeutisk retorik handlar om att engagera och involvera patienten kring en särskild rational, d.v.s. ett sätt att beskriva ett visst psykologiskt problem – t.ex. uppkomsten av missbruk och beroendeproblematik på ett för patienten meningsfullt sätt. Nästa steg blir att presentera en slags ritual, d.v.s. ett sätt att hantera problematiken på. Inom missbruksfältet kan detta handla om ett generellt få en bättre förståelse och acceptans inför de känslomässiga komponenterna bakom missbruksbeteendet. En förutsättning för en fungerande rational och ritual är en emotionell laddning i relationen mellan terapeut och patient som på sikt bidrar till förändring.

Vilka rationaler som används inom terapin skiljer sig åt och är beroende av samhällets ”zeitgeist” (kulturella strömningar) så väl som vetenskapliga rön. Tillsammans bildar rational, ritualen och den terapeutiska relationen en terapeutisk retorik. Effekten av terapin blir då beroende av den retoriska effektiviteten, d.v .s. kraften i det budskap som förmedlas. Detta är i sin tur baserat på ett samspel mellan terapeut och patient där terapeuten behöver anpassa sig till just patientens värderingssystem och sätt att se på omvärlden. Här uppstår förhoppningsvis ett samarbete – en allians som på sikt bidrar till förändring. I detta sammanhang blir de specifika teknikerna hos terapeuten mindre viktigt än terapeutens förmåga att engagera patienten i detta samarbete.

(Källa: Nytten av dekantering, Hanne Weie Oddli, Tidskrift for norsk psykologforening, 2016)

Annonser

One thought on “En kontextuell förståelse av psykoterapi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s