Att lära känna och uttrycka affekter – mer om affektfobiterapi

Som nämndes i det tidigare blogginlägget är målet inom affektfobiterapi att skapa ett mer medvetet och sunt förhållande mellan individen och känslolivet (affekterna). Affekterna är en uppsättning ”grundkänslor” som varierar något i uttryck men som återfinns hos både människor och vissa däggdjur, oberoende av kultur eller miljöpåverkan. Olika forskare har olika definitioner på vad som räknas som en affekt. Mer restriktiva teoretiker begränsar affekterna till sorg, ilska, glädje och rädsla medan andra lägger till skam, förakt/avsky, upphetsning/nyfikenhet och interpersonlig ”värme” (”tenderness/care”). Mer information om affektteori finner du här: https://mpsykologi.wordpress.com/2015/02/02/mer-om-skam-och-beroendeproblematik-silvan-tomkins-affektteori/

I affektfobiterapi försöker man få individen att gå från maladaptiva till adaptiva uttryck av affekter. Vad handlar detta om? Maladaptiva uttryck av affekt är känslouttryck som resulterar i försämrade relationer till andra, d.v.s. ökad distans, frustration, missförstånd, ensamhet och hopplöshet. Exempelvis kan detta handla om överdriven självömkan, utagerande (t.ex. i missbruk), överdriven entusiasm, inställsamhet, föraktfullhet eller känsloutbrott. Detta kan jämföras med adaptiva affektuttryck som innebär att individen först blir medveten om affektens kroppsliga uttryck, sedan uttrycker detta med närvaro och kognitiv kontroll. Adaptiva affektuttryck skapar lättnad och mer närhet i relationer.

Här kommer några exempel på hur ett maladaptivt affektuttryck kan jämföras med ett adaptivt.

  • När det gäller affekten sorg kan denna t.ex. uttryckas maladaptivt som depression (”sorg i en återvändsgränd”), d.v.s. med hopplöshet, förtvivlan, självanklagan och i en känsla av meningslöshet. Mer adaptiva uttryck av sorg kan handla om acceptans och personlig mognad.
  • Ett maladaptivt uttryck av ilska kan vara så kallad passiv aggressivitet, t.ex. uttrykt genom bitterhet, misstänksamhet, kritik och förhalande beteenden. Ett mer adaptivt uttryck för ilska kan vara problemlösning och självhävdelse.
  • Interpersonlig ”värme” kan i sin maladaptiva form transformeras till ”klängighet” och överdrivet närhetssökande. Adaptivt får interpesonlig värme människor att fördjupa sina relationer.
  • Ångest/rädsla är i sin adaptiva form något som signalerar behov för trygghet och säkerhet runt individen själv och andra. Maladaptiv ångest kan uttryckas som fobier, tvång eller paniksyndrom.
  • Skam (och skuld) är en affekt som i sin adaptiva form hjälper individen att förhålla sig i grupp och gentemot andra människor, t.ex. vad gäller normer och empati. Maladaptiv skam kan innebära självhat, självkritik och destruktivt beteende.
  • Förakt/avsky är en affekt som i adaptiv form får individen att signalera avståndstagande. Maladaptivt kan förakt fungera som en ”narcissistisk boost” där andra attackeras i syfte att kortsiktigt stärka den egna självbilden.

Värt att notera att dessa affektuttryck i vissa grad är kulturspecifika.

(Källa: Treating affectphobia, a manual for short-term dynamic psychotherapy, McCullough et al., 2003)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s