Nytt sätt att klassificera och diagnostisera personlighetsstörning

I ett tidigare blogginlägg (https://mpsykologi.wordpress.com/2014/04/23/personlighetsstorning-en-diagnos-i-ombearbetning/) presenterades hur man i den nya diagnosmanualen DSM-V ser på området personlighetsstörning. Här kommer ytterligare några reflektioner på samma tema.

Att man önskade ett nytt sätt att klassificera personlighetsstörning berodde delvis på att man identifierat två ”felaktiga” grundteser som tidigare diagnostiskt förfarande baserades på. Dels handlade detta om:

  • tanken om att personlighetsstörningar är kategorier avgränsade från både varandra och den ”normala” personligheten. Förslaget är att istället diagnostisera personlighetsstörning utifrån ett kontinuum, d.v.s. på en kontinuerlig skala mellan ”normalt” fungerande och patologi.
  • kategorisering av personlighetsstörning i tio olika diagnoser. Här menar man att det inte finns vetenskapligt underlag för att slå fast att dessa kategorier faktiskt existerar, d.v.s bristande validitet. Istället utgår man från färre, grundläggande personlighetsdimensioner, mer om dessa i kommande blogginlägg.

(Källa: Disorder in the proposed DSM-5 classification of personality disorders, Livesley, 2012)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s