ADHD-medicinering över längre tid – avtar effekten? Samband med missbruk?

I en nyligen publicerad svensk studie presenteras forskningsfynd kring långtidsmedicinering för ADHD med metylfenidat. I studien deltog 25 före detta interner som under tiden som frihetsberövade utretts och ställts in på ADHD-medicin (mer på temat här: https://mpsykologi.wordpress.com/2013/04/29/behandling-av-adhd-metylfenidat-och-samtal-hos-domda-brottslingar/). Deltagarna följdes sedan upp tre år efter ”muck”.

Inom gruppen dömda brottslingar finns en särskilt hög förekomst av ADHD (25-45% jämfört med 2-5% i samhället i stort). Individer med ADHD i kombination med uppförandestörning, missbruk och antisocial personlighetsstörning är i en särskilt högriskzon för brottslighet. Annan forskning exkluderar ofta denna patientgrupp på grund av kriminalitet eller missbruk vilket gör just denna typ av studie särskilt intressant.

I resultaten finner man 80% av deltgarna följde upp sin behandling efter tre år sedan ”muck” (fyra år sedan uppstart med medicinering). Vid denna tid kvarstod förbättringen på ADHD-symptomen. Vidare såg man ett generellt lågt psykiatriskt symptomtryck, begränsat missbruk och en vidmakthållen livskvalitet. Detta ligger i linje med andra studier som pekat på miskat missbruk som konsekvens av ADHD-medicinering, en effekt som verkar förstärkas över tid (längre stabil medicinering med ADHD-medicin relaterat till allt mindre av missbruk). Vidare hade de flesta deltagarna arbeten och hade enligt uppgift ej återfallit i kriminalitet.

Deltagarna stod på doser metylfenidat som ligger över genomsnittet och erhöll i snitt 144-180 mg. Författarna förklarar de relativt höga doserna med många av deltagarnas tidigare missbruk, något som kan ha bidragit med toleransökning. De individer som hade depotmedicin (ER – extended release) kvarvarande längre i behandling än övriga.

Till svagheter i studien hör ett begränsat antal deltagare (20 efter tre år vilket ger en låg statistisk ”power”) samt att det ej funnits en kontrollgrupp för jämförelser. Uppgifter vid uppföljning baserades på egenrapportering vilket skapar viss osäkerhet kring validiteten. Dessutom var endast de individer som fullförde den tidigare studien med i uppföljning, d.v.s. särskilt motiverade individer. Detta kan begränsa studieresultatens generaliserbarhet.

(Källa: Long-term treatment outcome in adult male prisoners with attention-deficit hyperactivity disorder, Ginsberg, Långström, Larsson & Lindefors, 2015)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s