Skam, beroendeproblematik och försvarsmekanismer

Som nämndes i det tidigare blogginlägget kan en skamproblematik ofta påminna om depression. Affekten skam upplevs ofta som ”självförminskande” och att i ett negativt ljus se sig själv med ”den andres blick”. Skam förekommer som en naturlig affekt, mer eller mindre, hos oss alla. Skam har en viktig funktion i att skydda individen mot ”hybris”, medföra social anpassning och en känsla av grupptillhörighet. Hos individer med missbruk finns en särskilt sårbarhet för skamproblematik. I takt med att ett missbruk övergår i ett beroende kan utebliven respons, bekräftelse och kärlek från signifikanta andra bädda för en mer genomgripande skamproblematik. En rädsla inför att bli ”avslöjad” kan växa i takt med att missbruket allt mer hålls dolt för omvärlden.

Skam är en av de grundläggande affekterna (mer om detta här: https://mpsykologi.wordpress.com/2015/02/02/mer-om-skam-och-beroendeproblematik-silvan-tomkins-affektteori/) vilket bl.a. innebär att den åtföljs av specifika reaktioner, t.ex. vad gäller kroppsspråk. Detta kan handla om stel kroppshållning, utslätad ansiktsmimik, flackande blick och utbliven ögonkontakt. Skam får också individen att dra sig tillbaka och ta mindre plats. Skam kan också ”maskeras” på olika sätt via ”försvarsmekanismer”, t.ex. genom:

Skamlöshet: ett förnekande av skam genom maktuövning, förnedring, sexualisering eller objektifiering. Skammen projiceras på sätt över på den andre. Stark, ”ordlös” skam är plågsamt och frustrerande att bära på vilket kan leda till att den istället förläggs på andra.

Handlingsförlamning: att skjuta upp och dra sig tillbaka för att på så sätt undvika situationer som kan utlösa skam.

Kompensation: att kompensera för en svag självkänsla präglad av skam genom duktighet, framgång och uppbyggnad av en ”fasad”. Detta kan dock sällan döva en underliggande skamkänsla, utan snarare bygg upp en allt högre ”fallhöjd” i situationer där det inte går att leva upp till de höga kraven, d.v.s. då självkänslan kränks. En annan form för kompensation kan vara att ”spela pajas” eller vara ”klassens clown”.

I dagens populärkultur verkar ”självkänsloproblematik” och skam ofta vara underliggande drivkrafter. Underhållning i form av dokusåpor baserar t.ex. sig ofta på blottläggning, förnedring och avslöjanden.

I psykoterapi hanteras en skamproblematik t.ex. genom tekniker som syftar till ökad mentalisering (mer om detta här: https://mpsykologi.wordpress.com/2013/10/14/mentalisering-alexitymi-och-drogmissbruk/). Skam är en ”jag-fokuserad” affekt men i psykoterapin får individen möjlighet att utveckla en relation till sig själv, ”som till en annan”, och på så sätt få ett mer språkligt och moget förhållningssätt till känslolivet.

(Källa: Uro, Skårderud, 2006)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s