Metakognitioner och missbruk (metakognitiv terapi)

En förgrening inom KBT (tredje vågens KBT) som fått allt mer uppmärksamhet är metakognitiv terapi (MCT). Begreppet metakognition omfattar de kognitiva processer som har att göra med värdering, kontroll eller monitorering av tankar. Metakognitiv kunskap handlar om information och uppfattningar kring huruvida en viss kognition är positivt eller negativt laddad (t.ex. ”att oroa sig komma hjälpa mig att hitta en lösning” eller ”vissa tankar är farliga”). Forskningsresultat över effekten för MCT har i några studier visat på en starkare behandlingseffekt av MCT än traditionell KBT.

Inom MCT uppmärksammas hur vissa metakognitioner kan leda till negativa spiraler i tanke- och känslolivet. Dessa metakognitioner förstärks genom att de ofta får en positiv emotionell konskvens på kort sikt. Exempel på detta kan vara undertryckande av tankar, grubblerier (som en form av undvikande av en känsla), vaksamhet efter eventuella hot. Metakognitionerna får ofta en paradoxal effekt i och med att de på längre sikt vidmakthåller negativa känsloupplevelser. Inom MCT är man, precis som inom ACT och MBCT, mer intresserad av tankens funktion än dess specifika innehåll.

En modell för hur MCT kan anpassas till behandling av missbruksproblematik har utarbetats av den italienska professorn Marcantonio Spada. Förenklat är modellen uppdelad i tre steg, som kan förklara hur en missbruksproblematik vidmakthålls. Här kommer en kort uppsummering av de tre stegen:

1) ”Pre-engagement”: här kan olika positiva och negativa metakognitioner spela in, d.v.s. innan själva handlingen av att missbruka en substans. Exempel på detta kan vara ”att tänka på att ta ett glas vin får mig att känna mig bättre” eller ”jag kan inte kontrollera mina tankar om att röka hasch”. Detta kan också medföra att uppmärksamheten i hög grad riktas mot substansen i fråga. Metakognitionerna medför ofta negativa känslor och psykologiskt sug efter substansen i fråga (så kallad ”craving”). När en missbruk sedan länge övergått i ett beroende försvinner denna första fas ur bilden då individen mer automatiskt går in i nästa fas. Den första fasen kan dock återuppstå, t.ex. vid försök till att bli/förbli nykter.

2) ”Engagement”: fasen innebär intag av substansen. Detta får i sin tur effekter på den kognitiva förmågan, med minskad förmåga till självmonitorering som följd. Under denna fas fördjupas uppfattningen av att missbruket inte kan kontrolleras.

3) ”Post-engagement”: här handlar det om följdverkningar efter missbruksbeteendet, d.v.s. påträngande abstinenser, skam, skuld och negativa tankar. Här uppkommer ofta grubblerier och försök till att undertrycka negativa tankar, d.v.s. olika former av metakognitioner som på sikt ökar risken för ytterligare missbruk. Man har i forskning kunnat belägga samband mellan upplevelsen av att negativa tankar behöver kontrolleras, som en prediktor för vidare missbruksbeteende.

Inom MCT jobbar man med att göra patienten uppmärksam på sina metakognitioner. Man använder använder bl.a. mindfuless-övningar att motverka risken för återfall. Mer om detta finns skrivet här: https://mpsykologi.wordpress.com/category/aterfall/

(Källa: Metacognition in addictive behaviors, Spada, Caselli, Nikcevik & Wells, 2014)

Annonser

One thought on “Metakognitioner och missbruk (metakognitiv terapi)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s