Otrygg anknytning – en riskfaktor för personlighetsstörning

Som tidigare nämnts (t.ex. https://mpsykologi.wordpress.com/2013/06/14/vidare-om-missbruk-bipolar-sjukdom-personlighetsstorning-och-annan-psykiatrisk-samsjuklighet/) finns en tydlig samvariation mellan personlighetsstörning och missbruksproblematik. Det kan finnas flera förklaringar till detta. T.ex. innebär vissa specifika personlighetsstörningar ökad impulsivitet, jämfört med resten av befolkningen. Detta kan innebära ett okritiskt bruk av alkohol eller narkotika. Individer med personlighetsstörningar har ofta depressioner eller ångest som i sin tur kan medföra behov av självmedicinering med t.ex. beroendeframkallande tabletter.

Hur uppkommer en personlighetsstörning? Här handlar det om ett komplext samspel mellan genetik, t.ex. i form av temperament, och miljö. Just kvalitetet i kontakten mellan barn och förälder under redan det första levnadsåret verkar vara en särskilt viktig miljöfaktor som antingen kan hjälpa eller stjälpa barnet i sin vidare utveckling. I en skotsk review-artikel (sammanfattning av mängd tidigare forskningsrön) från 2001 undersöker detta område särskilt. Här kommer en kort uppsummering av några intressanta poänger:

Anknytning mellan spädbarn och förälder uppkommer i ett unikt relationellt mönster som skapas över tid. Redan efter två-tre månader kan barnet visa en uppfattning av hur pass tillgänglig föräldern är. Här handlar det om ett samspel som i bästa fall är mycket finstämt och intonat. Om detta mönster håller sig stabilt över tid finns goda möjligheter till en trygg anknytning. Anknytningen kan sägas uppstå utifrån alla de ”ömsesidiga ögonblick” som skapas mellan spädbarnet och föräldern. Barnet kan utifrån detta uppleva en möjlighet att påverka sin omgivning och på ett förutsägbart sätt få behov tillgodosedda inom av föräldern satta gränser. De ”ömsesidiga ögonblicken” uppkommer i situationer av delad uppmärksamhet, en slags intersubjektivitet, där spädbarn och förälder är psykiskt tillgängliga för varandra. Ett enkelt exempel på en aktivitet där barn och förälder kan intonas på det sättet är högläsning. Som tidigare nämnts lägger kvaliteten på relationen mellan spädbarn och vuxen grunden för förmågan att reglera sitt egna nervsystem.

Om föräldern (eller andra viktiga vuxna) visar sig vara frånvarande, antingen fysiskt eller psykiskt, under barnets första levnadsår ökar risken för en otrygg anknytningsstil. I värsta fall får barnet inte lära sig det finstämda samspelet med en signifikant vuxen, och går då också miste om förmågan att via en trygg relation kunna reglera sig själv och omvärlden. En upplevelse av att världen är en otrygg, oförutsägbar plats med brist på skydd, riskerar att grundläggas hos individen. I detta sammanhang kan också risken för senare psykiska problem kan uppstå, inkluderat personlighetsstörning. Här kan droger och alkohol innebära en ”genväg” till att reglera sig själv och sitt inre.

(Källa: Infant intersubjectivity: research, theory and clinical applications, Trevarthen & Aitken, 2001)

Annonser

One thought on “Otrygg anknytning – en riskfaktor för personlighetsstörning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s