”Den tredelade hjärnan” – en grundläggande neuropsykologisk modell

Den amerikanska neurologen Paul MacLean utarbetade mellan åren 1949-90 en så kallad tredelad modell över hjärnan (”the triune brain”). Enligt modellen kan hjärnan delas upp i tre olika delar som representerar olika stadier, ”språng”, i hjärnans evolution (en process som tagit miljoner år). De olika nivåerna i hjärnan representerar olika funktioner i hjärnan där högre funktioner handlar om viljestyrda, språkliga processer medan de lägre är mer basala, omedvetna funktioner (t.ex. andning, biologiska rytmer, hjärtfrekvens o.s.v.). ”Äldre” mer basala nivåer i hjärnan inkorporeras och skapar sedan grunden för högre, mer utvecklade processer. Detta innebär att hjärnan blir anpassningsbar men också sårbar för störningar utifrån. De tre olika delarna av hjärnan representerar också olika former av ”mentalisering”, mer om detta begrepp i tidigare blogginlägg.

Här kommer en kort, förenklad beskrivning av de olika delarna av hjärnan:

1) Reptilhjärnan: lokaliserat till hjärnans djupaste liggande strukturer runt hjärnstammen. Funktionerna här handlar bl.a. om motorik, basala biologiska rytmer, reflexer och ”drifter”.

2) Äldre däggdjurshjärnan: hit hör det limbiska systemet (något MacLean ”identifierande” 1952), d.v.s. centralt belägna strukturer i hjärnan som ansvarar för känslomässiga reaktioner och minne.

3) Yngre däggdjurshjärnan: neokortex eller hjärnbarken. Denna yngsta del av hjärnan lägger grunden för högre kognitiva processer som tänkande, problemlösning och språkliga processer. Även de så kallade exekutiva funktionerna kan kopplas hit, d.v.s förmågan att planera, styra impulser och tänka långsiktigt.

De högre funktionerna i hjärnan är beroende av fungerande lägre funktioner, men sambandet gäller inte för det omvända.

Vad är relevansen för missbruk- och beroendeproblematik? Lite förenklat kan sägas att olika svårighetsgrad i missbruk/beroende kan länkas till olika ”störningar” i de olika delarna av hjärnan. Tex. är de djupaste, äldsta delarna av hjärnan känsliga för påverkan redan under fosterstadiet. Här kan stark stress och intag av droger/alkohol hos modern bidra till att utvecklingen störs vilket i sin tur kan öka risken för t.ex. ADHD. När hjärnan sedan utvecklas vidare under den tidiga barndomen finns fortsatt en känslighet för trauma och stress. En otrygg uppväxtmiljö kan då öka risken för personlighetsstörning, d.v.s. bland annat svåra känslomässiga problem. Som nämnts tidigare innebär både ADHD och personlighetsstörning ökad risk för missbruksproblematik. Psykoterapi vid missbruk kan ses som ett språkligt projekt som syftar till att hitta mål och planer för bryta negativa, självdestruktiva spiraler, något som engagerar mer ”yngre” delar av hjärnan.

(Källa: The scientific contributions of Paul D. MacLean (1913-2007), Newman & Harris, 2009)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s