Diagnostisering av ADHD vid missbruksproblematik (I)

Bland vuxna individer med ADHD är förekomsten av alkohol respektive drogproblematik runt 30 respektive 20% under en period av 12 månader. Bland individer med ADHD inträder dessutom debuten i missbruk och övergången till ”tyngre substanser” tidigare än för andra individer i samma ålder. Sammantaget är risken för att utveckla missbruk och beroende fyra gånger högre bland individer med ADHD, jämfört med befolkningen i stort. När ADHD dessutom är kombinerat med en psykiatrisk problematik, som ångest, depression eller personlighetsstörning är risken för att utveckla missbruk än högre.

Omvänt är förekomsten av ADHD hög bland individer med missbruk- och beroendeproblematik. Förekomsten bland dessa individer brukar beräknas till runt 20%. Statistiken visar på vikten av att effektivt kunna utreda och följa upp individer med ADHD där även en missbruksproblematik föreligger. Att tidigt identifiera och behandla ADHD kan bidra till att andra följdproblem som missbruk eller psykiatrisk problematik förebyggs.

I takt med att vuxna med ADHD allt oftare utreds har en debatt uppstått kring diagnoskriteriernas utformning. ADHD är ursprunligen en diagnos satt på barn vilket också avspeglats i diagnosmanualerna. I den senaste versionen av DSM (V) räknas ADHD symptom från upp till 12 års ålder, istället för som tidigare sju år. Antalet kriterier för att uppfylla diagnos har också reducerats från sex till fem.

I forskningen har man också uppmärksammat likheten mellan ADHD och andra psykiatriska tillstånd som bipolär sjukdom och borderline personlighetsstörning (emotionellt instabil personlighetsstörning). För att säkerställa att rätt diagnos ställs krävs en nogsam avvägning av huruvida symptomen kontinuerligt uttrycks mellan barndom, ungdom- och vuxenliv och om dessa förekommer i flera olika ”livsområden” (t.ex. arbete, fritid och familjeliv).

En annan risk är att ADHD diagnostiseras på grund av symptom som i själva verket är utlösta av missbruk. För att motverka detta är det vanligt att intervjuer görs med föräldrar eller syskon som kan ge en fördjupad bild över individens beteende under barndomen och under rusfria perioder. Vissa individer kan även försöka att simulera ADHD-symptom i syfte att erhålla centalstimulerande medicin. Även här är det viktigt att intervjua anhöriga för att få en helhetlig bild.

(Källa: Guideline for screening, diagnosis and treatment of ADHD in adults with substance use disorders, Matthys et al., 2014)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s