Ingen evidens för långsiktig effekt av så kallad ”belöningsterapi”, vid missbruk/beroendeproblematik

Behandlingsmodeller där förstärkning sker systematiskt via belöning (positiv förstärkning) har sedan en längre tid utprovat vid missbruk och beroendeproblematik. Dessa modeller vilar teoretiskt på beteendeterapeutisk grund. Förenklat kan sägas att önskvärt beteende belönas, t.ex. via ”poletter” som sedan kan bytas mot andra saker, medan icke-önskvärt beteende ignoreras (på engelska kallas modellen för ”prize-based contigency management”). Modellen har även fått spridning inom andra fält, t.ex. barn- och ungdomsvård, vid fosterhemsplacering o.s.v.

Nyligen har en metastudie genomförts på kort- och långsiktiga behandlingsresultat. I analysen fanns 19 studien från mellan år 2000 och 2013. Man jämfört resultaten med så kallad ”treatment as usual”, d.v.s. annan tillgänglig standardbehandling vid missbruk och beroende.

I resultaten finner man positiva effekter på kort sikt (ökat antal negativa urinprov/undandningsprov). Denna effekt avtog emellertid efter hand och sex månader efter avslutad behandling kunde ingen behandlingseffekt noteras. Resultaten visar på behovet av mer genomgripande behandlingsupplägg, som inte enbart fokuserar observerbart beteende. Behandlingsmetoden kan ställas i kontrast till t.ex. AA/NA-metodiken som har ett mer robust forskningsstöd när det gäller effekt.

(Källa: Prize-based contigency management for the treatment of substance abusers: a meta-analysis, Benishek, et. al., 2014)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s