Antisocial personlighetsstörning – vilka är riskfaktorerna?

Antisocial personlighetsstörning är som tidigare nämnts vanligt förekommande bland narkotikamissbrukande män. Hur ser utvecklingen mot antisocialitet ut? Nedan kommer en uppsummering av några infallsvinklar:

– utifrån kognitiv teori fokuseras individens omedelbara och ofta automatiska (mer eller mindre medvetna) tolkningar av sig själv, andra och omvärlden. Dessa grundläggande tolkningar antas därefter få påverkan på känslolivet och ens handlingar. Vissa specifika kognitiva förvrängningar kan förekomma vid antisocial personlighetsstörning, t.ex. avseende etik och moral. Dessa uppkommer i samband med omgivningens reaktioner på individens ofta impulsiva och aggressiva beteende. Erfarenheter av att bestraffas eller avvisas kan spä på en fientlig attityd och en negativ spiral har uppstått.

– utifrån inlärningsteori fokuseras hur antisociala beteendemönster uppstår. Inlärningen av t.ex. ett aggressivt beteende sker då genom observationer, imitation, direkt upplevelse eller övning. Föräldrar, andra vuxna och barn agerar då som rollmodeller för ett sådant beteende. Enligt synsättet ökar frekvensen av dessa beteenden givet att barnet/ungdomen uppnår någon form av fördel genom det (någon form av ”belöning” eller en aversiv upplevelse som försvinner). Ökad respekt och ”populäritet” bland andra ungdomar kan utgöra en sådan faktor.

– Störningar i språk- och talutveckling, inlärningsförmåga eller begåvning kan i kombination med andra riskfaktorer öka risken för antisocialitet.

– Ett samband har observerats mellan föräldrars avvisande och negativa hållning och förekomst av antisociala beteenden hos barnet/ungdomen. Reaktionen hos barnet kan i vissa fall då handla om överspändhet, kontroll och en avvisande hållning, vilket in sin tur kan generera ytterligare avvisanden från vuxenvärlden.

– Föräldrabanden hos barn/ungdomar med antisociala drag kan beskrivas som svaga med brist på tid, engagemang, uppskattning, tillit, värme och familjesammanhållning. Har barnet dessutom ett ”svårt” temperament kan detta komplicera läget ytterligare. Kriminellt beteende hos barn/ungdomar har kunnat relateras till likgiltighet, försumbarnhet och bristande engagemang hos fäder. Bristande konsekvens i uppfostran och dålig/frånvarande konflikthantering är ytterligare riskfaktorer.

– Övergrepp i form av våld och sexuella kränkningar är ytterligare en riskfaktor. Förekomsten av sådana trauman är förhöjd bland gruppen kriminella.

(Källa: Antisocialt beteende: en fallstudie om hur yttre uppväxtförhållanden inverkar på utvecklingen av antisocialt beteende, Wikberg, Rydh, 2004)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s