Mer om familjen som ett system

Inom systemteori (se tidigare blogginlägg för introduktion) ser man på familjen som ett sammansatt system. En följd av detta är att man ser uppkomsten av missbruksproblematik inom familjen, mer som ett utslag av relationerna inom systemet, än som helt beroende på individen själv. Relationerna mellan familjemedelmmarna ses alltså som viktigare än individernas egna egenskaper. Familjen ses som en helhet där alla påverkar varandra ömsesidigt.

Som bekant kan uppkomsten av missbruksproblematik förklaras utifrån en rad perspektiv, t.ex. det sociala, biologiska och psykologiska. Det kan utifrån dessa perspektiv vara förförande att välja ut just en förklaringsmodell som ”allrådande”. Verkligheten är dock ofta mer komplicerad än så. Just samspelet mellan olika förklarande faktorer kan vara en del av en större process. På grund av detta anser man inom systemteorin att det inte är meningsfullt att bara lägga ansvar på den missbrukande individen (”det är inte ens fel att två träter”). I detta sammanhang kan begreppet medberoende vara relevant.

Ett system behöver hela tiden anpassa sig till yttre och inre krav. Systemet har som regel en tröghet inför förändringar då det redan finns etablerat en stabilitet och förutsägbarhet inom det, och att man strävar efter att upprätthålla denna ”jämvikt”. I ett sådant system kan olika roller fördelas på de olika familjemedlemmarna. En sådan roll kan vara ”symptombäraren” av underliggande problem som missbruk, övergrepp eller tabu. Varje familj har sina unika ”gränser” och rollfördelningar, och olika sätt att vidmakthålla förutsägbarheten.

För att ett system ska kunna vara stabilt över tid behövs en öppenhet inför förändringar inom och utom systemet. Slutna system tenderar att gå emot ”upplösning”. Ett förstadium till en sådan upplösning är ofta en ritualisering och förstelning. Att ett system stelnar och blir dysfunktionellt kan ses t.ex. i det verbala eller ickeverbala språket.

För att ett system ska kunna förändra sig på ett konstruktivt sätt behövs både beredskap hos de olika deltagarna (familjemedlemmarna) och påtryckningar utifrån. För att systemet ska vara öppet för förändring krävs en förmåga att hantera variation. Detta gäller även på individnivå där den egna hållningen gentemot variation och förändring får konsekvenser för gruppen som helhet.

Systemteorin är en abstrakt förklaringsmodell som är särskilt är relevant t.ex. för unga individer med missbruk, fortsatt boendes hos sin uppväxtfamilj.

(Källa: Missbruk – en familjeangelägenhet, Sjöblom och Wilzén, 2009)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s