KBT för ungdomar med missbruk och beroendeproblematik

Inom KBT (kognitiv beteendeterapi) ser man på missbruk och beroende i termer av inlärda beteenden. Dessa beteenden uppkommer och styrs till viss del av kontextuella faktorer, d.v.s. i interaktion med omgivningen.

En hel del forskning finns på hur denna form av inlärning sker. När det gäller så kallad klassisk betingning (se tidigare blogginlägg för definition) har man funnit att sug och ”cravings” ofta sker i samband med så kallad stimuluskontroll. Detta innebär att enbart förekomsten eller tillgängligheten av en drog, eller något som starkt påminner om drogintag, är tillräckligt för att utöva en kraftfull påverkan på individens beteende. På grund av detta försöker man hitta sätt att undgå ”risksituationer” för återfall, d.v.s. situationer som t.ex. kan påminna om tidigare rusupplevelser.

Även så kallad operant betingning, d.v.s. konsekvensstyrd inlärning, har betydelse för utformningen av KBT. Här uppmärksammas vilken verkan drogen/alkoholen har i form av positiv eller negativ förstärkning.

En tredje infallsvinkel är den sociala inlärningsteorin där man fokuserar betydelsen av rollmodeller (t.ex. föräldrar eller syskon) vars beteenden observeras och imiteras av individen. I detta sammanhang uppmärksammas också den förstärkningsmekanism (t.ex. att bli bekfräftad) som social interaktion innebär.

Eftersom KBT inte är en enhetlig behandlingsform används en rad varianter av ovanstående. KBT behöver anpassas efter vilken målgrupp som avses behandlas. När det gäller just ungdomar är detta viktigt i förhållande till skolgång, föräldrar och övrigt socialt nätverk. Vad vuxna anser som motiverande för arbete med missbruk/beroende behöver inte stämma för ungdomar. Ofta består motivationen i tryck ”utifrån”, t.ex. föräldrar eller omvårdnadspersonal som pressar på för behandling.

Under de senaste 15 åren har ett stort antal studier gjorts över KBT för ungdomar med missbruk/beroendeproblematik. Sammantaget ges vetenskapligt stöd för denna behandlingsform, både för längre eller kortvarig individualbehandling eller gruppbehandling. Dessa studier har i många fall gjorts i form av RCT (randomiserade kontrollerade studier), d.v.s. har en hög grad av tillförlitlighet. Att gruppbehandling skulle ha en så kallad iatrogen (skadlig) verkan på ungdomar med missbruk verkar vara en myt. Problem kvarstår emellertid när det gäller risk för återfall, en hög andel av ungdomar som genomgår behandling återfaller inom ett år. Även drop-outs ur behandling är vanligare bland ungdomar än bland vuxna.

(Källa: On the learning curve: the emerging evidence supporting CBT for adolescent substance abuse, Waldron, Kaminer, 2007)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s