Missbrukarpersonligheten (IV)

Några fler intressanta poänger ur Craig Nakkens Jaget och Missbrukaren:

– Ofta kan det hos missbrukaren uppstå en slags kampsituation mellan en mer frisk sida i personligheten och den del som växer fram i takt med beroendet (”missbrukarpersonligheten”). Man menar här att denna kamp inte kan vinnas utan att lösningen ligger i att ”ge upp”, kapitulera inför den maktlöshet man har inför beroendet. Man menar att människan i existentiell bemärkelse är just maktlös och att missbruket representerar en slags illusion om kontroll över livets svårigheter.

– Missbruket representerar en återgång till en ”egen värld” präglad av lögner, ansvarsfrånskrivelse och ritualiserat beteende. I samma takt klipps banden till mer sunda relationer runt personen. I detta finns en slags självupptagenhet då man får svårare att inse hur andra personer runt om såras av denna utveckling. Personer runt om kan också bli föremål för projicerad skuld och ilska.

– Missbruksbeteenden är ofta ritualiserat, något som kan skänka tröst, trygghet och förutsägbarhet. Ritualen blir också det som ger en sinnesförändring, något man fäster allt större tillit till. Beteenden tenderar att bli allt mer extremt, gränser överskrids på så sätt, och den egna självrespekten minskar. I vissa fall kan detta leda till ökad självmordsrisk.

– Anhöriga kan prova att gå samman för att bemöta missbrukaren i en ”intervention” där man gemensamt uttrycker sin frustration och oro över situationen, på ett respektfullt och strukturerat sätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s