Vår syn på alkohol- och drogberoende; ett historiskt perspektiv

Före 1950-talet rådde en slags moralistisk syn på alkoholberoende. Genrellt antogs alkoholmissbruk bero på karaktärssvaghet eller dåliga nerver. Bästa sättet att behandla detta var enligt dåtidens tänk genom strikt kontroll och disciplin.

Under 1950-talet förändrades detta synsätt i takt med att 12-stegsmodellen fick allt större genomslag. Man talade allt mer om missbruk i termer av sjukdom. Lanseringen av Antabus var något som påverkade i samma riktning.

Under 1960-70-talen fokuserades istället sociologiska förklaringsmodeller. Begrepp som socialmedicin lanserades och man betonade det kommunala ansvaret för att följa upp och behandla alkohol- och drogmissbruk. Under perioden lades mindre vikt vid individuell sårbarhet.

Under de senaste 20 åren har en återgång till den medicinska modellen präglat synen på alkohol- och drogberoende. Substitutionsbehandling (Metadon, Subutex o.s.v.) har introducerats för opiatberoende. Forskning kring genetik kopplat till alkoholberoende har gjort stora framsteg. Nya mediciner för att dämpa drog- och alkoholsug har även sett dagens ljus. Samtidigt finns tonvikten på kommunala tjänster kvar vilket skapar en viss splittring i behandlingsutbudet.

I dagsläget diskuteras ofta hur olika instanser inom sjukvård och kommunal omsorg på bättre sätt kan samverka kring den enskilde för ett mer helhetligt perspektiv.

(Källa: Helsehjelp til personer med rusproblemer, Biong och Ytrehus)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s