Mer om mentaliseringsförmåga och empati

Jag har tidigare skrivit en del kring det intressanta begreppet mentalisering. Begreppet lanserades av den franske läkaren och psykoanalytikern Pierre Marty, under 70-talet. Mentalisering handlar om förmågan att ”se sig själv utifrån och andra inifrån”, d.v.s. något som kräver både förmågan att intellektuellt dra slutsatser kring andras intentioner, men också att leva sig in emotionellt andras perspektiv. En ömsesidighet finns när det gäller förmågan att läsa av det egna känslo- och tankelivet, samt andras. Vi behöver förmågan till mentalisering för att flexibelt kunna möta vårdagens sociala utmaningar, t.ex. att hantera konflikter, fördjupa nära relationer, inleda nära relationer o.s.v. Forskning har på senare år kunnat belägga att vi blir mer ”empatiska” med en god förmåga till mentalisering, d.v.s. när vi klarar av att inte bara ”gå på känslomässiga impulser/intuition”, utan också bibehåller en medveten närvaro där vi lever oss in i den andres perspektiv. Inre lugn verkar vara något som befrämjar vår mentaliseringsförmåga.

Hos individer med missbruksproblematik är förmågan till mentalisering inte sällan störd. Frekvent förekommande tillstånd vid missbruk är t.ex. personlighetsstörningar, något som kanske primärt innebär svårigheter att förhålla sig till eller passa in bland andra människor. Detta kan i sin tur bottna en bakgrund präglad av otrygg anknytning under uppväxten. Otrygg anknytning är en riskfaktor för personlighetsstörning, något du kan läsa mer om här: https://mpsykologi.wordpress.com/2015/01/23/otrygg-anknytning-en-riskfaktor-for-personlighetsstorning/. Ett tydligt exempel på detta är borderline personlighetsstörning/emotionellt instabil personlighetsstörning där omgivningen blir föremål för t.ex. kraftig idealisering eller nedvärdering, d.v.s. där det inre känslolivet kommit att styra uppfattningen av andra på ett destruktivt sätt.

(Källa: https://digest.bps.org.uk/2016/08/10/more-analytical-less-intuitive-people-are-better-at-empathy/)

 

Psykologisk behandling -hur effektivt är det (effektstorlek, NNT, ROI)?

Jag fortsätter i dag på opp-topic spåret. Här kommer några spridda, intressanta forskningsfynd kring effekten av psykoterapi generellt:

  • Utifrån ett halvt sekels forskning har man funnit att psykoterapi ger en så kallad effektstorlek på cirka 0,8. Detta innebar att den ”genomsnittliga patienten” blir 80% förbättrad jämfört med motsvarande individer som inte erhåller behandling. En effektstorlek på 0,8 anses som stark.
  • Effektstorleken av psykoterapi kan jämföras med effekten av medicinsk behandling genom måttet NNT (numbers needed to receive treatment), d.v.s. det antal individer som behöver behandlas för att en person blir ”frisk”, jämfört med obehandlade individer. När det gäller psykologisk behandling blir siffran då 3, medan antidepressiva ligger på 6, placebo som antidepressiva 7, nikotininhalatorer för rökstopp 10, influensavaksin 12 och bypass hjärtoperation 25.
  • Psykologisk behandling får positiva följdverkningar på hela hälsoapparaten genom färre inläggningar, minskad utskrivning av psykofarmaka och färre läkarkonsultioner. Även effekten på sjukskrivningar är omfattande (generell minskning på 41,8%). Effekten när det gäller sjukskrivning verkar också hålla i sig flera år efter avslutad behandling.
  • Ett krasst mått över behandlingseffekt är så kallad ROI (return of investment), d.v.s. hur många kronor man får tillbaka per investerad krona. ROI för psykoterapi blir 2-3 kronor per investerad krona, dessutom utan biverkningar.
  • Antalet som avbryter psykologisk behandling (d.v.s drop-outs) ligger på cirka 47% för den genomsnittliga terapeuten. Något som kan motverka drop-outs är att monitorera den terapeutiska processen genom att systematiskt inhämta patientfeedback.
  • Variabiliteten i utfallet av behandling beror 5-9 gånger mer på vem terapeuten är ”som person”, än vilken metod som hen använder.

(Källa: http://darylchow.com/Daryl_Chow/Blog/wordpress/themindofhealth/2016/07/08/three-surprising-facts-about-psychotherapy-you-and-your-doctors-need-to-know/)

Aggressivitet under cannabis- och alkoholrus

I en färsk nederländsk studie publicerad i tidskriften Psychopharmacology jämförs graden av upplevd aggressivitet vid alkohol- kontra cannabisrus. I studien deltog individer kunde klassificeras som alkohol eller cannabisberoende (cirka 21-50 enheter alkohol i veckan bland männen och minst tre intag av cannabis per vecka). Totalt deltog 61 individer, varav 1/3 fungerade som rusfri kontrollgrupp. Deltagarna provocerades för aggression med psykologiska test som designats för just detta (här är ett exempel: https://www.youtube.com/watch?v=DsH3jK28qow). I resultaten finner man att samtliga tre grupper responderade med ökad aggression, vid nykterhet. När individerna istället befann sig i aktivt rus ökade graden av aggression i ”alkohol-gruppen” medan den minskade i ”cannabisgruppen”. Alkoholrus verkade stimulera graden av aggression medan cannabis minskade den bland individer som frekvent använder dessa substanser.

(Källa: http://link.springer.com/article/10.1007/s00213-016-4371-1)

Oroade ökning av sömnmedicin förskrivet till barn (Circadin)

SVT nyheter rapporterade i veckan om en oroande ökning när det gäller sömnmedicin förskrivet till barn. Det handlar då om läkemedel som t.ex. Circadin som innehåller hormonet melatonin. På tio år har förskrivning av denna typ av preparat ökat niofaldigt (23.000 barn medicineras). Få eller inga studier har utvärderat långtidseffekten på barn vad gäller biverkningar. Samtidigt är det viktigt att poängtera att en god sömn är väsentlig för barns utveckling. En faktor som kan ligga bakom den ökade förskrivningen kan vara en allt mer frekvent diagnostisering av barn och unga med ADHD. Just sömnstörning är ofta en biverkning vid medicinering med centralstimulerande. Sömnstörning kan också vara en signal om psykisk ohälsa, otrygghet eller stress. Medicinering mot sömnstörning hos barn ska enligt både Läkemedelsverket och Socialstyrelsen bara sättas in när andra försök till behandling inte givit effekt, t.ex. samtalsterapi.

Som nämnts tidigare på bloggen kan sömnstörning hos barn vara en prediktor för senare missbruk- och beroendeproblematik. Mer på det temat här: https://mpsykologi.wordpress.com/2013/11/08/somnstorning-hos-barn-en-prediktor-for-senare-missbruk/

(Källa: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/somnlakemedel-okar-kraftigt-bland-barn)

Narcissism och grandiositet – hur yttrar det sig? (II)

Inlägget är en fortsättning på foregående bloggpost.

McAdams går i sin essä vidare med att beskriva Trumps personlighet utifrån ett personlighetsinventorium populärt kallat Big Five. Big Five är resultatet av massiva faktoranalyser av tidigare personlighetsinventorier där man till sist ”kokat ner” dessa fem variabler. Den score vi får på dessa axlar tenderar att vara konstant genom vuxenlivet (även om man sett en viss minskning med ålder när det gäller neuroticism och ökning när det gäller vänlighet och noggrannhet). De fem faktorerna är:

  • Extraversion: sällskaplighet, social ”entusiasm”/värme, självsäkerhet.
  • Neuroticism: ängslighet, depressivitet, emotionell instabilitet, oro/ångest.
  • Noggrannhet: disciplin, medvetenhet om regler/normer, organsieringsförmåga.
  • Vänlighet: värme, omtanke, alutrism, medkänsla, anspråkslöshet.
  • Öppenhet: nyfikenhet, fantasi, obundenhet till konventioner.

De flesta av oss får en score nära genomsnittet på dessa axlar, men vissa har en tydlig tendens till det ena eller andra. Sambandstudier har kunnat vissa på vissa intressanta kopplingar – t.ex. att extraverta ofta är mer glada och nöjda i sina liv, har flera sociala kontakter, än introverta. Extraverta individer är oftare så kallade ”sensation-seekers”, d.v.s. finnner ett nöje i att utmana sig själv och andra i jakten på socialt erkännande och framång – inte nödvändigtvis när det gäller pengar. Extraverta verkar också vara mer benägna att ta risker, jämfört med introverta individer. Individer som scorar högt på noggrannhet presterar ofta bra när det gäller arbetsliv och studier. Att ha en hög grad av vänlighet kan ofta förutse ett större ”djup” när det gäller kvaliteten i nära relationer. Individer med en låg grad av vänlighet uppfattas oftare som mindre tillförlitliga, än vänliga individer. Till sist är en hög grad av neuroticism är relaterat till en lägre känsla av att vara tillfreds i vardagen, flera dysfunktionella relationer och psykisk ohälsa.

I analysen av Trump noterar McAdams en speciell kombination av en hög grad av extraversion och en mycket låg grad av vänlighet. Individer som visar en låg grad av vänlighet uppfattas ofta som okänsliga, oförskämda, arroganta och empatilösa. När det gäller just Trump menar McAdams att ilska och aggression kan vara det som driver Trump personlighetsmässigt, kombinerat med en viss känsla för humor. Vidare menar McAdams att Trump verkar ha en förhållandevis hög grad av öppenhet, d.v.s. framstår som ”pragmatisk” i många frågor. McAdams varnar också för hur karismatiska ledare som Trump kan spela på vår tendens att gruppera människor i så kallade in- och utgrupper, d.v.s. de som tillhör ”oss”, vid sidan av  ”alla andra”.

(Källa: http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2016/06/the-mind-of-donald-trump/480771/)

Narcissism och grandiositet – hur yttrar det sig?

Jag har tidigare skrivit om hur patologisk narcissism och annan personlighetsproblematik kan fungera som en trigger för alkohol- och drogproblem. Narcissism är ett växande problem i västvärlden vilket medför konsekvenser i form av t.ex. våld och annan psykisk ohälsa som utbrändhet eller depression. Jag går här vidare med ett inlägg som är något off-topic, nämligen med att försöka beskriva mer hur man utifrån vetenskapliga termer kan karaktärisera en personlighet som präglas av grandios narcissism. Som grund för dessa blogginlägg refererar jag till en essä ur det amerikanska magasinet The Atlantic där professor och klinisk psykolog Dan McAdams använder modern psykologisk forskning i en analys av presidentkandidaten Donald Trump.

Författaren tar en utgångspunkt i att alla människor på ett eller ett annat vis behöver lära sig spela ett socialt ”spel” – en slags social teater som behovs för att mästra vårdagens sociala utmaningar. Shakespeare menade att ”All the world’s a stage, And all the men and women merely players”, och visst ligger det väl något viktigt i detta. Vi tar oss an olika roller i vardagen och hur väl vi klarar av att ”spela” vår roll får konsekvenser för hur framgångsrika vi blir, t.ex. i arbetslivet. Just individer med en narcissistisk grundproblematik är särskilt upptagna med att vinna bekräftelse i detta sociala spel. Den grekiska myten om Narkissos berättar om hur en vacker ung man blev så förälskad i sin egen spegelbild att han till sist föll ner i den och drunknar. Här handlar det alltså om en djup fixering vid den egna självbilden – d.v.s. hur man uppfattas och speglas av andra. Drivkraften handlar om att bli sedd, omtyckt och beundrad för hur man framstår. Detta kan i förlängningen medföra en upplevelse av att vara ”berättigad” – t.ex. att anse sig berättigad till ett särskilt bemötande från andra. En annan konsekvens är ständiga självupptagna försök att få uppmärksamhet och erkännanden från andra. Ännu en viktig konsekvens blir frånvaro av mentalisering, d.v.s. analytiskt, empatiskt och inlevelsefullt ta andras perspektiv.

Psykoanalytikern Heinz Kohut menade att grandios narcissism bottnar i en tidig konflikt mellan barn och förälder. Alla barn växer upp en slags viss känsla av grandiositet, d.v.s. en känsla av att vara berättigad till vård, kärlek och omvårdnad. Om föräldrarna inte klarar att kärleksfullt härbärgera och bearbeta dessa känslor tillsammans med barnet, i mötet med den allt mer påträngande omvärlden, kan detta lämna narcissistiska, skamfulla ”sår”, t.ex. i form av en sårbar självkänsla. Drivkraften bakom narcissismen handlar enligt Kohut om ett försök till en kompensation, för känslor av litenhet, svaghet och otillräcklighet. Andra teoretiker menar att narcissism inte nödvändigtvis handlar om en brist på kärlek under uppväxten, utan snarare en överdriven stimulering av självkänslan hos barnet, mer på detta temat kan du läsa här: https://mpsykologi.wordpress.com/2015/03/18/vad-ar-och-hur-utvecklas-narcissism-en-farsk-hollandsk-studie-over-utveckling-av-narcissism-kontra-sjalvkansla-hos-barn/ Oavsett hur vi förstår bakgrunden till patologisk narcissism uppstår problem för dessa individer när det gäller nära relationer här och nu. Här kan det handlar om grundläggande svårigheter att visa sårbarhet och beroende.

Inom både affärsvärlden och bland chefer /individer i ledande positioner finns troligen en förhöjd förekomst av narcissism. Det verkar som individer runt dessa personer kan stå ut med dem så länge man når vissa resultat och mål i organisationen. Till extrema exempel på detta kan räknas Donald Trump eller Steve Jobs, båda individer som blivit ökända för sitt hårdföra sätt men också förmåga att leverera resultat. Trump berättar att han tidigt under uppväxten fick lära sig att världen var en farlig och skrämmande plats, men rum endast för vinnare (”killers”). Trumps egen bror dog vid en förhållandevis tidig ålder, delvis relaterat till alkoholproblem, något Trump kommenterat med just frasen av att brodern inte var en ”killer”. Just förakt för svaghet kan vara ett signum för en narcissistisk problematik.

Inlägget fortsätter i nästa bloggpost.

(Källa: http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2016/06/the-mind-of-donald-trump/480771/)

Utbrett missbruk av receptbelagd medicin i Sverige

SVT nyheter refererade i går till en färsk europeisk studie där man kartlagt förekomsten av missbruk av receptbelagd medicin (bensodiazepiner, smärtstillande, centralstimulerande ADHD-medicin bl.a.) i Storbritannien, Tyskland, Spanien, Danmark och Sverige. Man finner att:

  • 11-12% av alla svenskar någon gång missbrukat receptbelagd medicin i form av smärtstillande eller bensodiazepiner.
  • Hela 6% hade någon gång missbrukat centralstimulerande medicin för ADHD.
  • Majoriteten av dessa individer köper, får eller stjäl medicinen från närstående eller bekanta. Även köp av narkotika på Internet är relativt vanligt förekommande (mellan 3-7% beroende på preparat).

Studien var baserad på hela 22.000 deltagare i åldern 12-49 år och publicerades i tidskriften BioMed Central Psychiatry. Resultaten kan jämföras med motsvarande siffror från USA där läkemedelsmissbruket är ännu vanligare. 20% av amerikanerna rapporterar att de någon gång missbrukat läkemedel.

(Källa: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/utbrett-missbruk-av-lakemedel)