Om missbruk av ADHD-medicin (Concerta, Ritalin, Medikinet, Equasym, Metamina)

I två färska artiklar ur Läkartidningen varnar flera barnläkare och psykologer för att missbruksrisken kring ADHD-medicinering hos vuxna är otillräckligt utredd. Man vet att obehandlad ADHD hos barn och ungdomar leder till ökad risk för missbruk och kriminalitet. I långtidsstudier bland barn och unga har man inte noterat någon ökad missbruksrisk vid medicinering med centralstimulerande. På senare år har det blivit allt mer populärt med utredning och behandling för ADHD bland vuxna. På detta område finns idag för få studier som kan tillbakavisa en eventuellt ökad risk för missbruk. Enligt socialstyrelsen får hela 30% av vuxna individer som använder centralstimulerande ADHD-medicin även andra narkotikaklassade mediciner. Detta är en enligt Socialstyrelsen en oroande signal.

I artikeln påtalar man också behovet för en sammanhållen utredningsprocess där flera professioner (främst läkare, psykolog, arbetsterapeut) är representerade, framför allt inom barn- och ungdomspsykiatrin.

(Källa: In med uppdaterad medicinsk kunskap när ADHD handläggs, Landgren m.fl., 2015; Ompröva diagnostik och behandlingsupplägg vid ADHD, Jacobsson & Hägglöf, 2015)

Ungdomar som dricker i ensamhet – en stark riskfaktor för senare alkoholberoende

Att konsumera alkohol på egen hand är ett ovanligt fenomen bland ungdomar. Hela 94% av amerikanska ungdomar (”high school seniors”) rapporterar att de endast dricker alkohol tillsammans med andra. Tonåringar (i USA) som dricker alkohol på egen hand har visat sig bära på en ökad risk för att utveckla alkoholberoende, även vid begränsade intag av alkohol. Dessa individer använder även alkohol som ett sätt att ”självmedicinera” mot negativa sinnestillstånd som nedstämdhet eller ångest, oftare än andra ungdomar. De verkar också visa på en högre grad av neuroticism i sin personlighet (d.v.s. tendens till ångest, anspändhet, nedstämdhet). Ännu en viktig faktor i sambandet är impulsivitet, något dessa ungdomar visar i högre grad än övriga.

I en färsk amerikansk studie på detta temat undersöker man dessa samband närmare. Man ville testa hypotesen att just impulisivitet var en ”medierande” (”kopplande”) faktor mellan personlighetsdraget neuroticism och alkoholkonsumtion på egen hand. 761 ungdomar med en medelålder på 17 år deltog i studien som var baserade på enkäter. Man finner att just impulisivtet fick en avgörande betydelse för om individer kom till att ”självmedicinera” med alkohol på egen hand. Även tidigare studier har visat att impulisivitet verkar vara ”viktigare” för risken att utveckla missbruk och beroende, än personlighetstyp. Mer om detta här: https://mpsykologi.wordpress.com/2013/08/09/alkoholberoende-personlighetstyp-och-kellers-lag/

(Källa: Personality, negative affect coping, and drinking alone: a structural equation modeling approach to examine correlates of adolescent solitary drinking, Creswell et al., 2015)

Missbruk av sömnmedel (Z-preparat, Zolpidem (Stilnoct), Zopiclon (Imovane))

Sömnstörningar är ett ofta förbisett tillstånd som kan leda till sänkt livskvalitet, svårigheter att fungera socialt eller på jobbet, ökad risk för olyckor eller försämring av andra sjukdomstillstånd. Siffror från USA indikerar att runt 5-15% av befolkningen lider av svåra sömnstörningar.

Zolpidem, Zopiclon och Zaleplon är så kallade icke-bensodiazepiner som används vid indikation sömnstörning (insomni). Preparaten kallas populärt för Z-preparat. Preparatet forskades fram från 80-talet och framåt i och med att biverkningar och skador av traditionella bensodiazepiner blivit allt mer kända (bl.a. kognitiv svikt, beroende, abistinenser (rebound) och risk för fallolyckor). De nyare Z-preparaten är så kallade agonister på samma receptor (GABA-A) som bensodiazpeinerna. Skillnader är att de har en kortare/snabbare verkan, bryts ner snabbare och stör inte sömnen som helhet på samma sätt som bensodiazepiner.

Användande av Z-preparat kan medföra en del oönskade effekter. Hit räknas vanligen  huvudvärk, magproblem och yrsel. Hos äldre patienter tenderar dessa reaktioner att bli än mer påtagliga. Bland individer som regelbundet tar preparaten kan den kognitiva funktionsnivån och psykomotoriken påverkas negativt (vilket kan påverka bilkörning). Amerikanska FDA (läkemedelsverket) varnade 2007 för andra oönskade effekter som sömngång. Vid utsättning av preparatet finns risk för att de ursprungliga sömnproblemen återkommer, ibland även starkare än tidigare. Utsättningssymptom kan medföra abstinenser som insomni, ”sug”, ångest och skakningar.

Sedan 2004 varnar man i USA för risken att utveckla beroende av Z-preparat. Beroende kan utvecklas efter så kort tid som 3-4 veckor. Risken ökar dessutom om preparatet kombineras med alkohol, som även medför starkare biverkningar. Man avråder från att använda Z-preparat om man någon gång tidigare haft problem med missbruk eller beroende i någon form.

Överdos av Z-preparat verkar i sig inte medföra livsfara men i kombination med andra droger och/läkemedel finns en sådan risk. Jämfört med traditionella bensodiazepiner eller de tidigare barbituraterna är Z-preparaten mer ”säkra” i detta avseende.

(Källa: The clinical and forensic toxicology of Z-drugs, Gunja, 2013; http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Rad-om-lakemedel/Lakemedel-vid-somnsvarigheter/)

Vad är 2-CB (och meskalin)?

Som tidigare nämnts har det under de senaste tjugo åren lanserats en lång rad olika designerdroger på marknaden. Bland dessa är drogen 2-CB en av de mindre kända. Vad innehåller substansen och vilka effekter får den?

2-CB (dimethoxyphenethylamine) har strukturella likheter med den hallucinogena substansen meskalin, men är mer potent än meskalin. Substansen fungerar som en selektiv partiell agonist på serotoninreceptorer, d.v.s. stimulerar frisättningen av serotonin i hjärnan. Vid låga doser uppkommer ökad känslighet i sinnesintrycken (t.ex. sensitivitet för beröring, lukt- och synintryck). Vid högre doseringar uppkommer kraftiga synhallucinationer, t.ex. i form av starka färger, olika mönster och störningar i synfältet. Till oönskade effekter hör t.ex. sömnstörningar, ångest eller plötsliga ”flashbacks” av ruset.

Precis som för andra hallucinogener har inte 2-CB beroendepotential som t.ex. centralstimulerande substanser, t.ex. vad gäller sug och toleransökning. Inte desto mindre kan användningen av 2-CB vara skadligt, t.ex. på grund av obalans i hjärnan som följd av rubbningar i frisättning av serotonin. Utöver detta finns risken för att i drogrus komma till skada för sig själv eller andra.

(Källa: WHO expert committee on drug dependence, 2001; 4-Bromo-2,5-dimethoxyphenethylamine (2C-B): presence in the recreational drug market in Spain, pattern of use and subjective effects, Caudevilla-Gálligo et. al, 2012)

 

 

Uppdatering på förekomsten av cannabisbruk, skadeverkningar o.s.v.

Folkhälsoguiden vid Stockholms läns landsting släppte nyligen en sammanfattande rapport på området cannabis – konsumtion och konsekvenser. Här kommer några intressanta fakta i punktform:

– Cannabis är världens mest frekvent användna illegala drog. Cirka 10% av alla vuxna i Sverige beräknas ha provat cannabis någon gång. Bland ungdomar och unga vuxna är motsvarande siffra 21%.

– I Stockholms län är cannabisbruk vanligare bland unga män med samtidig alkoholkonsumtion. Bland individer som använder en alkoholenhet (motsvarande ett glas vin) per dag i snitt var förekomsten av någon form av cannabisbruk 24%. Bland individer som använde cigaretter dagligen var motsvarande siffra 27%. (11% bland icke-rökare).

– Till skadebilden hör ökad risk för ångest, depression, psykoser, schizofreni och beroende. Även kognitionen sätts ner på en rad viktiga områden (mer om detta här: https://mpsykologi.wordpress.com/2013/02/21/effekter-av-cannabis-pa-kognitionen/). Vidare ökar risken för luftvägsproblem som bronkit. Samband finns även med hjärt-kärlsjukdom.

– När det gäller sociala problem finns samband mellan cannabisbruk och sämre skolresultat, låg inkomst och dålig etablering på arbetsmarknaden. Här har man dock inte klarlagt riktningen i ett eventuellt orsakssamband.

(Källa: http://dok.slso.sll.se/CES/FHG/Alkohol_och_droger/Rapporter/Cannabis-i-Stockholms-lan-Vetenskaplig-rapport-2015-1.pdf)

Allt fler unga med drogutlösta psykoser

Både Sveriges Radio och SvD rapporterar idag om att allt fler unga vårdas inom psykiatrisk slutenvård på grund av drogutslösta psykoser. Statistiken härrör från Socialstyrelsen. De droger detta främst handlar om är cannabis (inkluderat spice), ecstasy (MDMA) och kokain. En tendens har setts till ett ökat blandmissbruk. Under en tioårsperiod har antalet individer med dessa tillstånd fördubblats.

Denna typ av psykoser är oftast övergående. Generellt kan sägas att en tredjedel av alla individer med en förstagångspsykos tillfrisknar utan ytterligare symptom, en tredjedel får vissa följdverkningar, och en tredjedel riskerar att utveckla psykossjukdom som schizofreni. Även om psykosen är helt övergående kan den innebära en mycket skakande upplevelse som i sig självt kan kräva viss bearbetning via samtal. Bland dessa individer finns en ökad risk för depression och självmordstankar.

Här finns ett tidigare blogginlägg på temat akuta psykoser: https://mpsykologi.wordpress.com/2014/03/07/vad-vet-vi-om-akuta-psykoser/

(Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-unga-drogar-sig-in-i-psykos_4475187.svd)

Riskfaktorer för missbruk bland ungdomar (II)

Inlägget är en fortsättning på föregående bloggpost.

5) Umgängeskretsen: under tonåren får den närmsta umgängeskretsen stor påverkan på attityder, vanor och hållningar. I vissa fall skapas en umgängeskrets bland individer som visar särskild sårbarhet. t.ex. på grund av andra riskfaktorer inom familjen. Bland dessa individer är risken för missbruk betydligt högre än hos andra. Konflikter i kontakten mellan förälder och barn kan vara något som får ungdomen att söka sig till alternativa sociala kretsar.

6) Grupptryck: man har funnit samband mellan grupptryck (och upplevt populäritet) och ökad risk för missbruk bland ungdomar. Om just användande av illegala substanser upplevs som kopplat till populäritet ökar risken för missbruk. Individer som karaktäriserar sig själva som populära är ofta mer benägna till missbruksbeteende. Särskilt ungdomar som identifierar sig som ”ledare” inom en gruppering visar en ökad risk för substansbruk, t.ex. nikotin.

7) Mobbning: att mobba andra har visat ett positivt samband med ökat alkoholanvändande (mer av mobbning ger innebär ökad risk för alkoholmissbruk). Att utsättas för mobbning har visat sig ha ett positivt samband med användande av illegala droger. Individer som både mobbar och mobbas har oftare än en högre grad av psykiatrisk problematik, vilket i sin tur är associerat med ökad risk för missbruk.

8) Deltagande i kriminella gäng: här har man sett ett starkt samband mellan deltagande i kriminella gäng och missbruksproblematik (mer specifikt alkohol och cannabis).

9) ADHD: individer med ADHD har visat sig löpa 1,5-3 gånger högr risk för att utveckla missbruk/beroende. Data verkar dock indikera att medicinering med centralstimulerande preparat inte i sig verkar öka risken för missbruk, och istället minska risken med cirka 50%.

10) Depression: det finns ett samband mellan depression och missbruk/beroende bland ungdomar. Vissa data indikerar att depression medför en tidigare debut i missbruk. Pojkar med depression löpte enligt en studie 12 gånger högre risk för att uveckla alkoholmissbruk. För flickor var risken 4 gånger högre. De flesta studier visar att depressionen föregår missbruksproblematiken.

(Källa: Familial, social and individual factors contributing to risk for adolescent substance use, Whitesell, Bachand, Peel & Brown, 2013)