Tvångsmässig perfektionism – en riskfaktor för missbruk

Hos individer med en utpräglat tvångsmässig och perfektionistisk personlighet finns ofta höga egenkrav om prestation. Prestationer kan i detta läge var det som skänker mening åt livet men som också innebär hög press och ständig ”kamp”. Även delar av vardagen som handlar om avkoppling och ”fri tid” kan bli kravfyllda för dessa individer som ofta har svårigheter att njuta.

För individerna själva upplevs dock kravnivån inte sällan som ”normal”. Det blir istället i mötet med andra individer som tvångsmässigheten gör sig tydlig, t.ex. genom att andra lägger märke till de höga kraven eller att individen själv anser andras ”prestationsnivå” som låg. Även den eventuella framgången hos individen blir främst tydlig för andra runt om. För individen själv blir resultatet sällan gott nog eller tillräckligt. Det kan också vara så att framgång är något som tas för givet. I relationer kan dessa individer te sig kritiska och med en förväntan om att andra ska leva upp till den egna kravnivån. Fokuset på ordning, regler och prestation kan då komma att överskugga lycka och kärlek.

En baksida med en perfektionisitiskt-tvångsmässig ”personlighetsstil” kan vara stress, inte sällan i fysisk form (högt blodtryck, magsår, brist på sömn, trötthet, arytmi eller ryggproblem). Emotionellt kan dessa individer ibland uppfattas som spända, arga (s.k. typ A-personlighet), hela tiden med ett fokus på nästa prestation. För individen själv kan det uppstå känslor av depressiv tomhet eller skam i situationer där hen inte når upp till ett visst krav. Lyckan ligger ständigt ”vid horisonten” och individen får svårt att känna sig nöjd/visa acceptans för sig själv. I detta läget finns en sårbarhet för missbruk, där t.ex. alkohol eller sederande/ångestdämpande tabletter kan erbjuda en ”genväg” till emotionell avlastning/välbehag på kort sikt.

Psykologisk behandling för denna patientgrupp handlar ofta om att utveckla en förståelse  för sig själv och sin bakgrund. Inte sällan kan finnas t.ex. uppväxtvillkor där individen som barn eller ungdom presterat i syfte att få uppmuntran, uppmärksamhet eller kärlek. Uppskattningen kan då sägas bli ”villkorad”. Skam och rädsla för avvisande kan vara motorn bakom de ständiga försöken att prestera. Dessa individer har inte sällan en dålig kontakt med sig själva och eget känsloliv, d.v.s. en svag självkänsla.

(Källa: Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)

Publicerat i Personlighetsstörning | Lämna en kommentar

Psykologiska processer bakom fenomenet medberoende

Som nämnts tidigare delas begreppet medberoende ibland upp i två kategorier, primärt och sekundärt medberoende. Den ena (primärt) betecknar ett personligt fungerande med rötter i barndomen. Den andra varianten (sekundärt) handlar om beteendemönster som de flesta av oss skulle uppvisa i ett sammanhang där en närstående missbrukar.

Hur kan ett primärt medberoende förstås utifrån individen bakomliggande livshistoria? Med en risk för generalisering kan sägas att individer som under barndomen fått stå för omhändertagande av en t.ex. alkoholiserad eller deprimerad förälder, har en ökad sårbarhet för medberoende. Barnet kan lära sig att bortprioritera egna behov, en slags underkastelse som skadar barnet, till förmån för föräldern. Barnet lär sig ofta att vara följsamt och att känna en ansvarskänsla för sin förälder. En ond spiral kan uppstå där försök till att uttrycka egna behov leder till så starka skuldkänslor att endast än mer av underkastelse kan lätta på dessa.

På sikt kan dessa mönster föra med sig psykologiska problem in i vuxenlivet. Undertryckandet av egna behov kan ofta vara förenat med att ilska och frustrationer trycks undan. Att uttrycka ilska eller självhävdelse kan för individen vara förbundet med skuldänslor eller rädsla för avvisning. Individen har i detta läge ofta en bristande kontakt med det egna känslolivet, d.v.s. en svag självkänsla. Detta kan uttryckas genom en osäkerhet på egna värdering, åsikter och behov. Individen kan sägas ”tappa bort sig själv” och är ofta mer inställd på att tona in andras åsikter och stämningslägen. Gränsen mellan individen själv och omvärlden kan bli otydlig vilket t.ex. kan uttryckas genom att andras mål och åsikter ”blir” ens egna.

I relationer riskerar dessa individer att söka sig till individer som själva har en t.ex. psykiatrisk problematik eller missbruksproblematik. Att gå in i den omhändertagande rollen kan då ”frigöra” känslor, med rötter i barndomen, som i sin tur leder till en stark bindning till partnern.

Psykologisk behandling med dessa individer kan ofta handla om att förstärka självkänslan, d.v.s. utöka kontakten och acceptansen för egna känslomässiga signaler. Dessa individer har ofta aggressioner som inte sällan uttrycks passivt, d.v.s. olika former av indirekt ”hämnd” vid upplevda kränkningar. Andra individer ”revolterar” mot sina skuldkänslor och går in i rollen som rebell, ständigt i opposition.

En film som väl porträtterar hur ett primärt medberoende kan utvecklas är ”Gracies val” (http://www.imdb.com/title/tt0395565/?ref_=nv_sr_1).

(Källa: Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)

Publicerat i Medberoende | Lämna en kommentar

Behandling vid kombinerad ADHD och missbruk (II)

Behandling vid kombinerad ADHD och missbruksproblematik kräver flera aktiva ”ingredienser”. Det handlar dels om information/vägledning (så kallad psykoedukation), medicinering, grupp- och/eller individualterapi (mest forskning på området finns på KBT) och möjligen stödgrupper. Forskning visar att kombinationen av flera behandlingselement har en signifikant större effekt än enbart medicinering. Behandlingen för missbruksproblematiken bör vara integrerad i behandlingen för ADHD (jämfört med parallell eller sekventiell behandling). Vid svåra psykiatriska tillstånd som psykos eller djup depression bör behandlingen av dessa naturligtvis prioriteras.

Individer med ADHD önskar vanligtvis att få hjälp med de svåraste av sina symptom och följdverkningarna av dessa, som för många kan handla om nedstämdhet eller svårigheter att klara av vardagen. För individer som fått ADHD-diagnos i vuxen ålder kan det finnas känslor av besvikelse och ilska över att tidigare insatser uteblivit, vilket också kan kräva ett visst fokus i samtal. När missbruk finns i bilden blir indirekt ett mål även att bibehålla patienten i behandling och behandla missbruket i sig självt.

Vidare har man finnit att barn med ADHD bär på en högre benägenhet att utveckla missbruk, än andra barn. Forskning visar dock att själva medicinering för ADHD inte i självt predisponerar för missbruk. Snarare verkar det som att medicineringen minskar risken för att utveckla senare missbruk (enligt studier med upp till 50-70%). Dock visar andra studier att dessa effekter är osäkra och verkar avta med tid.

Viktigt att komma ihåg är att centralstimulerande mediciner för ADHD har ett missbrukspotential. En studie har visat att 16,5% av individer inom ADHD-behandling ”delar med sig” av sina mediciner.

(Källa: Guideline for screening, diagnosis and treatment of ADHD in adults with substance use disorders, Matthys et al., 2014)

Publicerat i ADHD och missbruk | Lämna en kommentar

Diagnostisering av ADHD vid missbruksproblematik (II)

När ADHD diagnostiseras vid en pågående missbruksproblematik behöver vissa speciella hänsyn tas. I utredningens första skede, eller redan innan dess, brukar en så kallad screeening för ADHD genomföras, t.ex. med formuläret ASRS. När individer med en pågående missbruksproblematik screenas är risken hög för så kallade falskt positiva resultat, t.ex. på grund av rastlöshet och koncentrationssvårigheter som utlösts av den missbrukade substansen eller abstinenser. Innan en fördjupad utredning inleds är det därför viktigt att dokumentera rusfriheten hos patienten (t.ex. via urinprov) eftersom hela utredningen i annat fall kan diskvalificeras senare.

ADHD-liknande symptom kan också utlösas av en stressande och oförutsägbar livsmiljö, en vardag för många med tyngre missbruksproblematik. Här blir tolkningen av dessa resultatet upp emot den sammantagna problembilden viktig.

Något som också gör bilden mer komplicerad är att ADHD-symptom uttrycks olika beroende på kön. Kvinnor med ADHD visar oftare på humörssvängningar, ångest och låg självkänsla, jämfört med män. ADD diagnostiseras oftare hos flickor hos pojkar. Kvinnor med ADHD tycks visa mindre av hyperaktivitet och mer av  symptom som rastlöshet, minnessvårigheter och uppmärksamhetsproblem.

Även kuturell bakgrund kan ha betydelse för hur ADHD-symptom uttrycks hos individen. Socioekonomisk status har visat sig ha ett samband med förekomsten av ADHD, i form av en U-form där diagnostisering oftare sker bland individer i lägre respektive högre skikt.

(Källa: Guideline for screening, diagnosis and treatment of ADHD in adults with substance use disorders, Matthys et al., 2014)

Publicerat i ADHD och missbruk | Lämna en kommentar

Diagnostisering av ADHD vid missbruksproblematik (I)

Bland vuxna individer med ADHD är förekomsten av alkohol respektive drogproblematik runt 30 respektive 20% under en period av 12 månader. Bland individer med ADHD inträder dessutom debuten i missbruk och övergången till ”tyngre substanser” tidigare än för andra individer i samma ålder. Sammantaget är risken för att utveckla missbruk och beroende fyra gånger högre bland individer med ADHD, jämfört med befolkningen i stort. När ADHD dessutom är kombinerat med en psykiatrisk problematik, som ångest, depression eller personlighetsstörning är risken för att utveckla missbruk än högre.

Omvänt är förekomsten av ADHD hög bland individer med missbruk- och beroendeproblematik. Förekomsten bland dessa individer brukar beräknas till runt 20%. Statistiken visar på vikten av att effektivt kunna utreda och följa upp individer med ADHD där även en missbruksproblematik föreligger. Att tidigt identifiera och behandla ADHD kan bidra till att andra följdproblem som missbruk eller psykiatrisk problematik förebyggs.

I takt med att vuxna med ADHD allt oftare utreds har en debatt uppstått kring diagnoskriteriernas utformning. ADHD är ursprunligen en diagnos satt på barn vilket också avspeglats i diagnosmanualerna. I den senaste versionen av DSM (V) räknas ADHD symptom från upp till 12 års ålder, istället för som tidigare sju år. Antalet kriterier för att uppfylla diagnos har också reducerats från sex till fem.

I forskningen har man också uppmärksammat likheten mellan ADHD och andra psykiatriska tillstånd som bipolär sjukdom och borderline personlighetsstörning (emotionellt instabil personlighetsstörning). För att säkerställa att rätt diagnos ställs krävs en nogsam avvägning av huruvida symptomen kontinuerligt uttrycks mellan barndom, ungdom- och vuxenliv och om dessa förekommer i flera olika ”livsområden” (t.ex. arbete, fritid och familjeliv).

En annan risk är att ADHD diagnostiseras på grund av symptom som i själva verket är utlösta av missbruk. För att motverka detta är det vanligt att intervjuer görs med föräldrar eller syskon som kan ge en fördjupad bild över individens beteende under barndomen och under rusfria perioder. Vissa individer kan även försöka att simulera ADHD-symptom i syfte att erhålla centalstimulerande medicin. Även här är det viktigt att intervjua anhöriga för att få en helhetlig bild.

(Källa: Guideline for screening, diagnosis and treatment of ADHD in adults with substance use disorders, Matthys et al., 2014)

Publicerat i ADHD och missbruk | Lämna en kommentar

”Baksmälla” vid alkoholkonsumtion – hur stor inverkan har genetiken?

Bakrus är ett obehagligt tillstånd som inträder när alkoholhalten i blodet närmar sig noll efter en period med förhållandevis hög konsumtion. Det finns belägg för att bakrus kan föra med sig depressivitet, koncentrationssvårigheter och inflammatoriska processer som bidrar till försämrad hälsa. Här finns dock stora individuella skillnader som delvis tycks vara genetiskt betingade.

I en australiensisk studie från i år undersöker man detta närmare. Hela 4496 tvillingar undersöktes mellan 2004-07 via telefonintervjuer. Man undersökte bl.a. för hur ofta deltagarna berusade sig samt hur ofta de upplevde bakrus. Man finner att cirka 40-45% av variationen när det gäller bakrus kunde kopplas till genetiska faktorer. Författarna tänker sig att dessa faktorer har att göra med ämnesomsättning, subjektiv upplevelse av alkoholens rus och inflammatoriska processer.

(Källa: Genetic influences on alcohol-related hangover, Slutske et al., 2014)

Publicerat i Alkohol | Lämna en kommentar

Social fobi, missbruksproblematik och övningar i självhävdelse

Missbruk av droger och alkohol är ofta förbundet med olika former av ångesttillstånd. En av de vanligaste varianterna bland dessa är social fobi. Amerikansk forskning visar att cirka 2,4% av befolkningen under en livstid uppfyller kriterier för både missbruksproblematik och social fobi. Social fobi kan vara en orsak till t.ex. piller och alkoholmissbruk och i dessa lägen kan det vara aktuellt att specifikt behandla den sociala fobin parallellt med missbruksproblematiken.

Vad är då social fobi? Enligt diagnosmanualen ICD-10 handlar det om en ihållande rädsla (ångest) för att bli bedömd och granskad av andra vilket leder till undvikande av sociala situationer. Inte sällan finns en låg självkänsla och tendens till självkritik i bilden vilket i sin tur kan innebära krampaktiga försök till att bli omtyckt. En negativ spiral kan fort uppstå mellan undvikande av sociala situationer, speciellt konfliktsituationer, nedstämdhet och ökat missbruk.

Inom psykologisk behandling för social fobi, med utgångspunkt i KBT, avsätter man minst ett par sessioner till att öva på självhävdande beteenden. Här handlar det om att bryta den negativa spiralen av undvikande och att öva på en ny kroppsligt förankrad beteenderepertoar. T.ex. uppmuntras individen att ”experimentera” med nya beteende i situationer som ger möjlighet för individen att ”stå upp” för sig själv. I en konfliktsituation uppmuntras individen att:

- visa att man inte går med på att bli kritiserad eller kränkt

- att inte nödvändigtvis höja rösten/ta en aggressiv ton då ett bibehållet lugn kan få bättre effekt

- stå rak i ryggen och bibehålla ögonkontakt

- vara tydlig, rak och konkret

- undgå att hamna i en försvarsställning

- försöka acceptera den andres tillfälliga kritik (som ej är nedsättande)

- fortsätta hävda sin ståndpunkt på ett lugnt sätt.

Individen kan ofta få ”hemuppgifter” som går på att öva på /experimentera med sådana beteenden.

(Källa: Social Anxiety Disorder and Alcohol Use Disorder Comorbidity in the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions, Schneier et al., 2010, Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)

Publicerat i Missbruk och psykiatri | Lämna en kommentar