Barn till missbrukande föräldrar och fosterhemsplacerade barn – en jämförande studie

I en norsk studie från 2010 undersöker man den neuropsykologiska förmågan (inlärning, minne, visuell avkodningsförmåga, exekutiv funktion, visuomotorisk funktion och intelligens) hos 40 barn mellan 4 och 11 års ålder, vars mödrar uppfyllde kriterier för missbruk- och beroendeproblematik. Desa barn jämfördes med 80 barn av mödrar som ej hade bakgrund inom missbruk och beroende.

I resultaten finner man att barn till mödrar som hade ett kortvarigt missbruk under graviditeten (avslut under första trimestern) hade signifikant lägre testresultat än barn i kontrollgruppen. Barn med föräldrar med långvarigt missbruk i bakgrunden (även under graviditeten), nästan alla placerade i fosterhem, hade nästa samstämmiga resultat med kontrollgruppen (frånsett vissa nedsättningar i inlärning och minne). Att ha placerats i fosterhem hade alltså en ”beskyddande” effekt på den neuropsykologiska funktionen. Resultaten visar på miljöfaktorers i detta fall avgörande påverkan på den psykologiska funktionsnivån.

(Källa: Hjerkinn et al., Neuropsychological screening of childen of substance-abuse women attending a special child welfare clinic in Norway, 2010)

Publicerat i Anhörig, Teori | Lämna en kommentar

Substitutionsbehandling vid opiatberoende, placebo/noceboeffekter o.s.v.

Preparat som Metadon, Subutex och Suboxone har sedan en längre tid använts för substitutionsbehandling vid heroinberoende. Här handlar det om att ersätta heroin med ett medicinskt preparat med mindre biverkningar, mindre missbrukspotential och något mindre potens än heroin. Fördelen finns även att individen tar sig ur en på flera sätt farlig missbruksmiljö där heroinets ”renhet” inte alltid kan kontolleras.

På senare år har det blivit populärt inom hälsoapparaten att ersätta Subutex med Suboxone, ett preparat som enligt studier har samma effekt som Subutex men med mindre missbrukspotential. I vissa fall försöker man även frångå Metadon som enligt vissa är substitionspreparatet med högst missbrukspotential och med med störst utbredning på den svarta marknaden. Suboxone tycks dock vara mindre populärt bland brukarna som inte sällan föredrar Subutex och menar att dess effekt är ”bättre”. Detta är ett exempel på en så kallad noceboeffekt, d.v.s. en negativ förväntanseffekt på en viss form av behandling. Detta kan skiljas från placeboeffekten, d.v.s. en positiv förväntanseffekt. Det hela visar på betydelsen av att presentera behandling, oavsett om det handlar om medicinsk eller psykologisk behandling, i en kontext som befrämjar behandling.

För övrigt finns en omfångsrik dokumentation som visar på den livräddande behandling som substitutionsbehandling utgör. Dödligheten för individer i substitutionsbehandling är halverad, skadorna reducerade med 75% och heroinbruket sjunker drastiskt, jämfört med individer i reguljärt heroinberoende. Även benägenheten till kriminalitet sjunker bland behandlade individer. Dessa siffror härrör från Norge.

(Källa: Clausen, Anchersen, & Waal, Mortality prior to, during and after opioid maintenance treatment (OMT), 2008; Bukten et. al., The influence of programme differences on crime reduction in opioid maintenance treatment. An analysis of regional patterns in Norway, 2011, Skeie et. al., Changes in somatic disease incidents during opioid maintenance treatment: results from a Norwegian cohort study, 2011)

Publicerat i Opiater/opioider | Lämna en kommentar

Diagnostiserad med ADHD – men vad händer sen?

Som nämnts tidigare är förekomsten av ADHD hög bland individer med missbruk- och beroendeproblematik. Många av dessa individer hamnar i missbruk på grund impulsivitet, men andra faktorer som känsla av utanförskap och behov för ”självmedicinering” spelar också in. Det är mycket vanligt förekommande att man diagnostiserar ADHD inom dagens psykiatri och/eller missbruksvård. Ofta läggs fokus på vikten av diagnostisering men detta utgör ju endast utgångspunkten för uppföljning och behandling vidare. Vad består den i?

Individer med ADHD kan behöva stöd och hjälp på flera ”fronter” i vardagen. Det kan handla om:

- stöd som formuleras och skräddarsys utifrån det team som utfört den neuropsykiatriska utredningen. T.ex. kan arbetsterapeuten och psykologen bidra med nyttiga tips/råd.

- socialtjänsten kan i vissa fall ställa upp med stöd- och kontaktperson. Här kan det handla om att få hjälp med stöd i hemmet: t.ex. hålla ordning, slänga saker, handla, laga mat, städa och tvätta.

- vissa individer kan få hjälp, t.ex. via god man, i att strukturera ekonomin. I andra fall kan det handla om att lägga en budget, med rutiner om när räkningar ska betalas o.s.v.

- via uppföljning av psykolog kan individen arbeta med teman som självkänsla och återfallsprevention. Läkarn tenderar att mer fokusera den rent medicinska uppföljningen där olika preparat prövas ut. Arbetsterapeuten kan bidra med att skriva ut vissa hjälpmedel.

- om möjligt kan stöd erbjudas via arbetplatsen. Positivt är om individen själv får möjlighet att styra arbetstempo och sina egna arbetsuppgifter i viss mån. Detta kan medföra att motivationen upprätthålls.

- vissa väljer att gå vidare med studier, anpassade för funktionshindret ADHD. Vid högskolor och universitet finns vissa samordnare som har som uppgift att lägga tillrätta undervisningen för indvider med funktionshinder. Komvux eller folkhögskola med profil mot neuropsykiatri kan vara ytterligare alternativ.

- mobiltelefoner, veckoscheman och handdatorer kan vara värdefulla verktyg. Vissa appar har en specifik funktion om påminnelser, alarm o.s.v.

(Källa: http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Adhd/)

Publicerat i ADHD och missbruk | Lämna en kommentar

Orfeus, Odysseus och sirenerna – grekiska myter som har bäring på missbruk- och beroendeproblematik

I grekisk mytologi var sirenerna vackra, fågelliknande kvinnliga väsen som levde till havs. Med sina trollbindande sånger lockade de sjömän i havsdjupet där de mötte sin död. Sirenernas sång kunde få sjömännen att bli förvirrade och tappa sin orientering tills att de gick på grund och förliste. De som lyckades överleva och klara sig upp på land kunde tyna bort medan de lyssnade till sångerna.

Två centrala gestalter ur den grekiska mytologin lyckades emellertid bemästra sirenernas lockande sång. Dels lyckades hjälten Odysseus klara sig förbi dem genom att surra sig själv fast vid skeppets mast efter att ha hällt vax i öronen på sitt manskap. När Odysseus hör sirenernas sång ber han manskapet om att frigöras från masten, men dessa vägrar. Poeten och musikern Orfeus lyckades istället klara sig förbi sirenerna genom att själv spela på sin lyra, vackrare än sirenernas sång.

Symboliskt kan sirenerna liknas med de förförande egenskaper som alkohol och droger ofta kan ha. Dessa substanser har makten att förändra både självbild och världsuppfattning radikalt, precis som sireneras sång. Vissa individer riskerar att dö brått i överdoser medan andra ”tynar bort” i det utanförskap som livsstilen som alkohol- och drogberoende för med sig. Livet kan också innebära tvära kast, liksom skarpa vindar på havet, som plötsligt kan förändras i och med väderväxlingar.

Odysseus lyckades klara sig igenom sirenernas lockelser genom ett självvalt ”tvång”. Detta kan illustrera den dragningskraft som suget i beroende kan utöva. I vissa lägen kan det vara väsentligt att skära av möjligheten att skaffa sig substansen i fråga, d.v.s. att begränsa tillgängligheten, i brist på andra sätt att hantera suget.

Orfeus metod visar symboliskt på ett annat sätt att ta sig an lockelserna, d.v.s. genom via kreativitet och skapande. Orfeus lyckades skapa mening på ett kreativt vis och på detta sätt förlorade sirenerna sin förförande kraft. På samma sätt kan kreativitet, t.ex. i form av terapi, musik eller andra uttryckssätt, lyckas ge individen den mening som hen behöver för att skapa hopp och därmed förmågan att ta sig ur en missbruksproblematik.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Narcissistisk personlighetsstörning – hur yttrar det sig i nära relationer?

Som tidigare nämnts är förekomsten av missbruk- och beroendeproblematik hög bland individer med personlighetsstörning. I dagsläget tycks just den narcissistiska problematiken vara särskilt framträdande, i och med de höga egenkrav om prestation som just nu finns i vår samtid. En narcisstisk problematik kan blir kanske framförallt synlig i nära relationer. Här kommer en kort beskrivning i punktform:

- En narcissistisk problematik kan förstås som en kompensatorisk strategi av att gå till motangrepp, d.v.s. att bli fientlig och krävande, i situationer som väcker känslor av känslomässig försummelse. Individen kan då uppträda som om hen har rätt att få alla sina behov uppfyllda. De kräver mycket av sina partners som inte sällan ställer upp och ger mycket tillbaka. För partnern kan det upplevas som den känslomässiga ”näringen” aldrig blir tillräcklig. Om detta problematiseras av partnern kan reaktionen bli kränkthet och ilska.

- Den kompenserande narcisstiska strategin kan också ses i form av ensidigt fokus på ”ytliga”, materiella behov, snarare än känslomässiga behov. När det gäller just dessa materiella behov kan den narcissistiska individen framstå som just krävande. Kravet om ytterligare bekräftelse via framgång och materiell ”status” tenderar att kvarvara och växa sig starkare, i och med att det grundläggande behovet av förståelse och kärlek inte uppfylls.

- Bakomliggande uppväxtvillkor vid narcissistisk problematik kan handla om en föräldrar/föräldrar som inte tillåter barnet att vara krävande i sina emotionella behov, särskilt i lägen där bekräftelse istället ges på materiell väg. I det läget kan en känsla av berättigande näras. I förlängningen kan detta också medföra en sårbarhet för skamkänslor, ”otrygg” självkänsla och mindrevärde.

- Relationer med narcisstiska personer tenderar att bli ytliga och brista i ”äkthet”. Detta kan i sin tur ha att göra med en grundläggande förmåga att knyta an i en jämlik relation där man kärleksfullt klarar av att ”ge och ta”.

(Källa: Lev som du vill och inte som du lärt dig, Young & Klosko, 2010)

Publicerat i Personlighetsstörning | Lämna en kommentar

Prodromalsymptom för psykossjukdom och samband med cannabismissbruk

Epidemiologiska studier har visat på ett samband mellan cannabisbruk och psykossjukdomen schizofreni. Metaanalyser visar på en förhöjd risk för utveckling av schizofreni vid bruk av cannabis (behöver ej handla om missbruk eller beroende). Sambandet kompliceras dock av att individer med sårbarhet för psykisk sjukdom inte sällan söker sig till dämpande droger som cannabis som ”självmedicinering”. Det är alltså omdebatterat huruvida det finns ett orsakssamband mellan cannabisbruk och schizofreni. Det tycks dock som att mer frekvent, tidigt och tyngre cannabismissbruk är associerat till en än högre risk för utvecklingen av psykossjukdom.

Individer som utveklar schizofreni visar ofta psykiatriska symptom långt innan själva sjukdomen ”blommar ut”. Det kan handla om en period på två till tre år där individen gradvis försämras kognitivt och också visar andra så kallade ”negativa” symptom på schizofreni, d.v.s. känslomässig avflackning, brist på vilja och motivation. Under denna fas är det särskilt viktigt att komma i kontakt med psykiatrin då en senare utveckling mot schiozfreni kan bromsas via behandling. Givetvis ökar risken för en sådan utveckling om vård uteblir och individen använder psykoaktiva substanser som cannabis.

(Källa: Cannabis abuse and risk for psychosis in a prodromal sample, Kristensen & Cadenhead, 2008)

Publicerat i Cannabis, Missbruk och psykiatri | Lämna en kommentar

Mer om det narrativa perspektivet (psykoterapi vid missbruk)

Vissa teoretiker hävdar att psykoterapi generellt bör ses som en ”narrativ” disciplin, d.v.s. ett samtalsprojekt som baserar sig på konstruktionen av en ”livsberättelse”. Detta sker genom att mening och metaforer skapas ur till synes disparata upplevelser och händelser ur det förflutna, med terapeutens hjälp. I dagsläget är fokus i debatten kring psykoterapi mer centrerat till mätbarhet, evidens och tydlighet, t.ex. syns detta i SBUs årliga rapporter om de senaste randomiserade kontrollerade prövningarna (RCT) på fältet. Detta kan vara något som efter hand leder till en urvattning av psykoterapibegreppet.

I dagsläget rekommenderas ofta manualbaserade terapier, t.ex. i form av KBT för en specifik diagnos. Detta kan leda till ökad effektivitet och att psykoterapi sprids till fler patienter. Dock krävs dock även en mångfald inom psykoterapiutbudet med behandlingsmetoder som terapeuten själv tillåts utarbeta. Terapeuten har själv egna upplevelser av vad som är verksamt för just hen som terapeut, och denna kliniska erfarenhet riskerar att gå förlorad i en allt för strikt manualisering av psykoterapi. Även terapeuten är en del av ett ”narrativ”, d.v.s. har skapat meningsfulla teoretiska referensramar som på ett meningsfullt sätt kan förmedlas till patienten. Utifrån detta kan terapeuten förmedla engagemang och nyfikenhet, något som i sig självt visat sig bara mycket betydelsefullt för den så viktiga alliansen mellan terapeut och patient (mer om forskningen på allians i tidigare blogginlägg).

I det narrativa perspektivet fokuseras individens livshistoria och unika skäl för att agera på de sätt hen gjort upp genom åren. Frågan varför blir central. T.ex. kan en missbruksproblematik inte sällan förstås utifrån ett depressivt tillstånd som i sin tur kan tolkas gentemot bakomliggande faktorer. Detta kan kontrasteras mot det medicinska perspektivet där depression i grund och botten ses på som en kemisk obalans i hjärnan. Ett narrativt perspektiv kan med fördel kopplas till både beteendeterapeutiska och anknytningsteoretiska perspektiv.

(Källa: Narrative in psychiatry and psychotherapy: the evidence? Holmes, 2000)

Publicerat i Teori | Lämna en kommentar